Ljus i mörkret

8 oktober lämnar vi Gibraltar för att segla till Kanarieöarna. Besättningen är utökad med Gustaf, Johans kollega. Datumet är valt dels för att det är nästan fullmåne så vi inte får kolmörker de första nätterna och dels för att tidvattnet är så att vi har medström ut på förmiddagen. Det betyder att vi kan ge oss av på morgonen och klara det hårt trafikerade Gibraltarsundet i dagsljus.

Vi har tur med vinden och det blåser ostan, 15m/s. På väg ut lägger vi oss när norra kusten för att få bästa medströmmen. Det syns en tydlig gräns i vattnet där strömmen går inåt mitt i sundet och vi forsar förbi en båt som går längre ut. Strömmen gör sjön kort hög och brant så det känns skönt när vi kommer ut ur tidvattenströmmen och kan vända söderut.

A har förberett massor med mat i vakuumpåsar för att matlagningen inte skall bli ett problem. Vi njuter av köttfärssås, taikycklinggryta, biff stroganoff, coq au vin. G är mäkta imponerad medan J blivit van vid god mat ombord och tycker detta är normalt.

Då vi inte gjort längre seglingar än 24h tidigare var vaktschema en stor fundering. Vi övervägde 3- och 4-timmarspass, med och utan överlappning vid vaktbyte. Det slutade med att vi hade 3-timmarsvakter från kl 9 på kvällen till 9 på morgonen. På dagen var alla mer eller mindre vakna och vi hade inget organiserat schema. Det fungerade bra, men den som började kl 12 fick två tretimmarsperider med sömn. A tyckte det fungerade, hon vaknar ändå mitt i natten i vanliga fall.

Predict Wind hade producerat ett förslag på weather routing som vi försökte följa. Vi uppdaterade varje kväll via sattellittelefonen och prognosen förändrades en del under resan. Dessutom skulle vi se till att hålla oss en bra bit från marockanska kusten. Vi hade hört om stora mängder fiskebåtar med varierande grad av lanternor och det ville vi undvika. Vi höll oss minst 50M från kusten och förväntade oss inga problem. Natt tre hojtar G till för att väcka J. Han har sett en massa blixtljus på vattnet. Det var kolmörkt ute och då kan ögonen få för sig att se saker som inte finns. Efter en del spanande i kikare identifierade vi det som ett flytande fisknät. Vi höll stort avstånd och tog oss förbi utan missöden.

Natten efter stod J vid rodret när det dök upp blixtljus runt om. Två stora lastfartyg verkade köra rätt igenom och vi höll ut mot öppet hav för att komma runt. När A kom upp för att lösa av började vi misstänka att vi valt fel väg. Det var vita ljus på båda sidor om båten och vi såg sökarljus från en fiskebåt mitt i gyttret. Efter en kort stund kom fiskebåten mot oss med bra fart och satte strålkastaren på oss. Det var en liten öppen båt med två marockaner i. Efter lite gestikulerande började de leda oss runt i labyrinten och vi kom ut på fritt vatten.

Nu är det inte bara marockaner som kan fiska. Vi skickade i en rev och plötsligt fick vi napp. En fin gulgrön Mai-mai hade fastnat på kroken. Den fileades och stektes i smör. Fantastiskt gott!

I gryningen efter fem dagar såg vi ljus från land dyka upp framför oss. Vår plan var att lägga oss på Graciosa norr om Lanzarote, men när vi anropade hamnen på VHF hade de ingen plats.

Sundet mellan Lanzarote och Graciosa är en så kallad accelerationszon. Det betyder att vinden pressas ihop mellan de höga bergen och ökar i hastighet. När vi närmade oss land var vinden kring 7m/s, men i sundet mellan öarna var det 10-12 med byar på 20m/s.

Vi funderade en stund på att ankra i viken väster om hamnen men på grund av den kraftiga vinden valde vi i stället att segla söderut längs Lanzarote till Arrecife.

Trötta, men nöjda förtöjde vi i hamnen som till A:s stora glädje hade finger pontoons.

Vi har lite jobb med båten efter resan. Bland annat upptäckte vi att VHF-antennen satt löst. Vi har också sporadiskt haft dålig mottagning och radarn stör AIS-mottagaren. Nägot är fel i antennkontakten. Det får bli en resa upp i masten för att åtgärda.