Efter två veckor i Porto, Portugal hade vi myror i benen och gjorde en nattsegling upp till Spanien och Galicien. Kusten i Galicien är helt annorlunda mot den portugisiska. Den portugisiska kusten är rak och saknar flodmynningar eller som man säger i Galicien, rior, medan Galiciens kust är flikig med många olika rior att välja på. Första natten låg vi i Camarinas, viken omgavs av skog. Vi kände oss hemma och tyckte att likheterna till ostkustsseglingen var slående, här låg vi på svaj i en kavlugn vik, bästa natten på mycket länge. Dagen efter gick vi den korta biten till nästa ria och låg utanför den fina stranden i Laxe.
Badtemperaturen var bara 17 grader, iklädd våtdräkt, mask och snorkel hoppade skepparen i för att kolla båten under ytan. Isskrapan visade sig vara en bra pryl att ha ombord, med den försvann delar av båtens skägg.
Vi kom fram till A Coruña på eftermiddagen, i denna hamn finns det bara långseglare, båtarna är utrustade med solceller, vindroder, extra försegel och vindsnurror. De flesta firar vid ankomst att de har klarat av Biscaya, medan vi höll på att ladda inför överfarten.
Så var det dags för oss att segla över den beryktade Biscaya bukten. Vi hade på OSKs Facebooksida sett att Albatross var på väg över, vi bestämde oss för att det vore trevligt att ha sällskap, så vi chattade lite och bestämde att vi skulle göra sällskap. Vi förberedde oss som vanligt inför en långsegling, med matlagning, koll av motor och båt, tankning och lite vilande. Kvällen innan avfärd mötte vi Albatross och pratade i hop oss om resan.
Måndagen den 2 juni kl 07.30, lämnade vi kaj i ösregn. Inledningsvis motorgång, sedan blev det lite blandat mellan segling och motorsegling. Vi fick äntligen testa vår genacker igen, det är ett stort tunt och färgglatt segel som passar att använda i lätta vindar.
Seglingen över blev lugn och mestadels solig, faktiskt riktigt härlig. Många fasar för att korsa Biscaya, kanske för att det för många blir ett av de första mötena med Atlantens dyningar, kanske för att det är en av de första långa seglingarna man gör. Man korsar också kontinentalsockeln, där man på korttid går från att ha haft 4000 meter under kölen till några hundra, här kan det bli skvalpigt, vilket vi slapp.
Återigen fick vi se delfiner leka runt båten, sköldpaddor och kanske en haj. Vi blev mitt ute på havet invaderade av flugor, stora och små, hur hade de hittat hit och hur kan en liten fluga få energi till en sådan lång resa? J fick i varje fall inta rollen som flugornas herre och efter någon timme kunde vi städa båten på alla lik och oss själva med en skön dusch i den varma solen.
Sedan såg vi den, den blåblommiga madrassen. Vems var den? Varför låg den och flöt mitt i havet? Fantasin gick på högvarv och bidrog till en härliga stämning ombord, det enda som naggade den goda stämning var att skepparen vann i kortspelet Skip Bo, men snart har besättningen tagit tillbaka ledartröjan.
I mörker och regn gick vi in mot den Franska kusten med gasten stående i fören spanande efter fiskebojar. Utanför hamnen i Camarent sur mer droppade vi ankaret och sedan sov vi gott fram till lunch. Efter vår brunch tog vi jollen in till den pittoreska byn och inhandlade ost, vin och baguette, vi ör ju trots allt i Frankrike
S/Y Semper Fi 