Bristen på skyddade vikar och semestertider gör att man ankrar lite närmare varandra än vad vi är vana vid i Sverige. Hemma räknar man med att kunna snurra ett varv runt ankaret utan att slå i någon granne. Här är man nöjd om man inte behöver hänga ut fendrar. J studsar upp och ner på nätterna för att kolla om vi är på väg mot någon annan båt. I en vik tyckte båtgrannen att det var helt ok att vi bara var två meter från varandra. När J inte riktigt höll med försökte han med att lägga sin jolle som fender mellan oss. Efter lite diskussion slutade det med att J hjälpe homom att hitta en bättre plats mitt i natten.
Ett annat fenomen som inte är så vanligt hemma är nakensegling. A höll på att få morgonkaffet i vrångstrupen när det kommer en båt in i viken och rorsman inte har en tråd på kroppen. Det visade sig vara ganska vanligt, så nu har hon vant sig. Hon har dock synpunkter på att det bara är gamla gubbar som klär av sig.
Vi tog en tur in till Palma för att sträcka på benen och äta middag med Mariethe. Palma är en mysig stad när man kommer bort från de värsta turiststråken vid vattnet. Vi besökte katedralen, ett mäktigt bygge med fantastiska glasfönster. De hade låtit Gaudí smycka en alkov och bygga en takkrona över altaret. Väldigt gammaltestamentligt med ruskiga figurer i förvrängda poser. Det blev en sen kväll och pannlampan kom väl till pass när vi skulle leta upp jollen vi gömt i en klippig vik.
Vi har haft besök i två omgångar. Först kom Mariethe ner och seglade några dagar. Vi var lite nervösa då hon inte är så van vid båtliv, men det gick över förväntan. Akupunkturarmband mot sjösjuka och 30 grader i vattnet gjorde sjölivet behagligt.
