Gibraltar, enligt romarna Herkules pelare med inskriptionen non plus ultra (bortom detta, ingenting), är ett litet England mitt i sydeuropa. Man handlar med brittiska pund, är inte med i Schengen och mataffärerna är tydligt brittiska. Man har till och med brittiskt klimat. Vid ostlig vind bildas ett moln över gibraltarklippan som ger ett gråtrist fuktigt och kyligt väder. Mycket londonkänsla! På andra sidan viken lyser solen på spanjorerna.
För långseglare är det ett bra stopp för att bunkra. De har ingen moms och dieseln är helt skattefri. Vi betalade strax under 5kr litern.
Gibraltarklippan är också ett stort turistmål med tusentals besökare per år. Mest kända är nog aporna (makaker) som bor uppe på berget. De är kända för att snappa åt sig mat från oförsiktiga turister.
Vår båtgranne blev vittne till dett när han satt på topprestaurangen och en gäst lämnade dörren öppen lite för länge. En apa slank in, rusade till disken och fyllde famnen mes chipspåsar. Han hade lite svårt att få upp dörren då armarna var upptagna med godsakerna så han sparkade helt sonika till den och smet ur igen.
Berget rymmer också en hel del militär historia. Man kan besöka tunnelsystemet i berget som byggts sedan Nelson bekrigade spanjorerna.
Marinan var ingen höjdare. Personalen var ganska ointresserad av gästerna, wifi fungerade inte och vatten och el kostade extra. La Linea på spanska sida är förmodligare ett trevligare alternativ.