Nu är vi på väg

Efter två intensiva veckor i båten har vi nu lämnat Oxelösund och påbörjat vår resa. Veckan har varit kall och blåsig så värmefläkten har gått på max inne i båten.

När vi sjösatte trodde vi att vi nästan var klara. Det var vi inte… På listan var då, förutom det man alltid måste göra efter sjösättning, nytt kutterstag med rullsystem, montera 2x100W solpaneler, installera AIS, byta ankare och ankarkätting, byta toapump, montera nytt gasolkök, bunkra mat, packa personliga tillhörigheter i huset så det kunde hyras ut, packa kläder och annat vi vill ha med oss i båten, fixa fenderplankor, städa hela båten innan allt packas in. Jag är lite tidsoptimist och underskattade tiden för en del arbete ganska rejält.

Att montera kutterstag med rulle var relativt lätt när vi ser tillbaka på det, men vi hade aldrig gjort det förut och innan man sätter vinkelkapen i förstagsvajern vill åtminstone jag mäta en extra gång. Först upp i masten för att fästa den okapade förstagsvajern, ner igen och mäta ut rätt plats att kapa så vantskruven skulle passa. Upp igen för att ta ner vajern och kapa den. Montera ändstycket på den kapade änden. Segelmakaren hade förmanat oss att vara noggranna när vi fördelade kardelerna i konan så de kom jämnt. Det visade sig fungera utmärkt och det gick att dra den nästa ända in med hjälp av två rejäla skiftnycklar. Nästa ångestfyllda moment var att kapa profilen till rätt längd. Mätning enligt monteringsanvisningen, dubbelkolla och mät igen för säkerhets skull. Det tar tid når man inte har rutin. Resten av monteringen var bara att skuva ihop alla delar enligt ritningen. Ytterligare en resa upp i masten för att montera den färdiga profilen. Nu börjar det kännas ganska bekvämt att dingla i båtsmansstolen. Bra övning för när man måste göra det på öppet hav. Anna fick vinscha upp mig så hon fick ett rejält biceps-pass alldeles gratis.

Köket blev också lite värre än planerat. Vi hade tidigare ett ENO-kök med två lågor. Enligt beskrivningen på det nya ENO-köket skulle det ha samma mått och i princip vara utbytbart med äldre modeller. Perfekt tänkte vi, då är det bara att lyfta ut det gamla och lyfta in det nya. Så är det säkert på en del båtar, men vi har en hävarm som spisen sitter på så man kan lyfta fram den en bit. Den kommer då lite högre och kan svänga fritt när båten lutar. I bakfällt läge vilar den på sina fötter och står still. Jag hade precis samma konstruktion på gamla båten så jag inbillade mig att det var någon form av standard för ENO-spisar. Det visade det sig inte vara efter telefonsamtal till Thermoprodukter. På spisen sitter i stället en liten knopp och skall passa i ett bleck och göra att spisen kan svänga fritt. Det gick dock att att montera av fästena i den gamla spisen, men att få fast dem på den nya var lite svårare. Tillverkaren har övergivit metoden att skruva fast detaljer för att i stället nita fast dem. Fästena på den nya spisen gick alltså inte att skruva av utan krävde att man borrade bort dem. Jag fick gräva djupt i kunskapslagren och plocka fram maskinpraktiken från 4-årig teknisk linje på gymnasiet. Som mjukvarutekniker har jag haft begränsad övning i plåtarbeten. Det gick att få dem på plats och spisen gungar så fint när man fällt fram bygeln.

Tidigare ägare av båten har förmodligen haft andra antennlösningar för VHF i masten så nu går det två (identiska) antennkablar ner till mastfoten. I båten ligger det kvar antennkablage som går till en TV-mottagare och en antennkabel som inte används alls förutom den riktiga VHF-kabeln. Alla kablar är lika grå och har samma kontaktdon. Det gör det lite trickig att koppla rätt. Efter att ha provat några varianter lyckade vi få in MSI Sweden när de läser ut navigationsvarningar. Ganska dålig mottagning, men prov med den handhållna VHF:en indikerade att det var rätt kopplat. Till antennen är också en splitter till vanlig rundradio kopplad. Vi har dock aldrig fått speciellt bra mottagning på vanlig radio så jag har misstänkt att det är något skumt med antenninstallationen. Så dags att koppla in den nya AIS-transceivern. Det betyder ytterligare en splitter. Vi har köpt en aktiv splitter med strömförsörjning som enligt databladet skall ha 0db förlust. Installationen av AIS och splitter gick helt smärtfritt och det började dyka upp AIS-mål på plottern. Nöjd med ett väl utfört arbete programmerade jag in båtdata i AIS-stationen så den skulle börja sända position. Efter några minuters väntan tändes den röda lampan för fel och plottern börja spotta ur sig fellarm om att AIS inte kunde sända. Raymarines programmeringsverktyg är ganska bra och innehåller också en diagnostik-del. Där visas bland annat SWR. Den indikerade 10:1 viket betyder att 90% av utsänd effekt studsar tillbaka till sändaren i stället för att gå ut ur antennen, optimalt förhållande är 1:1. Något är allvarligt fel i antennsystemet. Efter att ha kopplat förbi alla splitters och satt antennen direkt i AIS:en, fått SWR på 1.1:1 och sedan kopplat tillbaka en enhet i taget visade det sig vara splittern till rundradio som var boven. Vi får klara oss utan Mix Megapol.

Dags att lasta allt i båten. Vi hyrde ett skåpsläp på Shell och fyllde det ned flyttlådor, segelsäckar, livflotte, jolle och en hel del annat. Det såg ut att vara helt omöjligt att få in allt i båten, men det gick, Det tog fem dagar att få så pass ordning att man inte behöver hoppa över väskor vart man än skall, men nu är det mesta undanstuvat. Varje skrymsle i båten är utnyttjat. En del är ju sådant vi vet att vi inte behöver på några månader, så det packas på svåråtkomliga ställen. Det finns ett skrymsle bakom dieseltanken under Annas koj, där ligger nu alla dieselfilter.

Det har varit mycket jobb, men vi har fått god hjälp av Annas föräldrar och familjen Eliasson/Eriksson som bjudit på god mat och bastu.

Vi har hela tiden haft 10 maj som avseglingsdatum. Ett par dagar innan såg det inte ut som om vi skulle komma iväg som planerat, men en enorm slutspurt har gjort att vi nu släppt förtöjningarna. På sidan Vår rutt finns en länk till en sida där ni kan se var vi är.