Kulturskillnader och språkförbistring

Det är ganska lätt att få sina fördomar bekräftade när man färdas genom europas länder. I Tyskland var allt välordnat, ordentligt skyltat men tungt industrialiserat. När vi kom in i Holland blev det lättsammare. Husen lite mer färggranna och folk mer pratsamma. Det var lite mer oklart vad man fick och inte fick göra. Det verkade dock inte vara någon risk att man gjorde fel och om det skulle hända var ingen skada skedd. Vid gränsen till Belgien blev allt totalt oklart. Slussarna skulle enligt ett papper öppna kl 9 och enligt ett annat kl 7. En holländare vi träffade hade väntat sedan dagen innan eftersom slussen stängde 15:45 i stället som utannonserat 19:30. Vid slussen skulle man anmäla sin båt på kontoret, men ingen viste riktigt vilka papper som krävdes. A visade upp våra förarintyg och det verkade vara ok. Båtgrannen berättade att det var olika varje år. Vi fick ett papper med fina stämplar och fel båtnamn.

Ingen av oss pratar franska så vi var lite nervösa för att anlopa slussen på radio. J provade med samma engelska anrop som fungerat utmärkt i Holland och fick en störtflod på franska tillbaka. När vi inte omedelbart svarade kom ett irriterat ”allo, montant e avalant?” i radion. Vi rafsade frenetiskt i våra papper där vi hade franska båtglosor. Vi lyckades svara ”montant” och tydligen med acceptabelt uttal så vi fick slussa upp.

Efter det har kommunikationen med slussarna varit varierande. Vi ropar på någit som kanske liknar franska. En del svarar inte alls på anrop, men öppnar ändå. Andra svarar med en massa franska ord och vi gissar på tonfallet om han är positiv till att vi kör in i slussen. Funkar utmärkt!