Vi har spenderat två veckor i Leça de Palmeira utanför Porto. Gästhamnen ligger inklämd mitt i en stor kommersiell hamn, Leixos. Lotsen har fullt upp med att guida containerfartyg och stora kryssningsbåtar ut och in i hamnen. Den nationella polisstyrkan kör in och ut ut hamnen i hög fart, vilket ger stora svall in i hamnen. En dag fick tysken i hamnen nog och bad dem köra saktare, då backade de bara upp till honom och hasplade ur sig något på portugisiska, de killarna anser nog att de göra som de vill.
Så kom äntligen sommaren
När vi kom var de långa stränderna öde men den 15 juni var det den officiella öppningsdagen och sedan dess har det varit full aktivitet på stranden. I lilla Leça de Palmeira, finns en affär, bageri och flera små mysiga restauranger och som pricken över i:et en riktigt bra tvättomat. Mar-shoppingcenter ligger 15 min bussresa bort, där finns bland annat IKEA och Jumbo en riktigt stor mataffär. Så nu har vi frossat i köttbullar med potatismos och lingonsylt, vi kommer att vara nöjda ett bra tag framöver.
Porto är en riktigt charmig stad, underbar att bara gå vilse i. Här har vi kollat in de vackra kyrkorna med blått azuleio-kakel, bron som är gjord av lärlingar till Gustave Eiffel, ätit fisk och skaldjur, druckit vino Verde och ätit vaniljpajer.
När vi hade besök av Mariethe och Åse blev det också en guidad tur på ett av portvinshusen.
Firade helgon
Helgdagarna här är många och den 24:e juni firades São João, Johannes döpare, då utrustar sig alla, gammal som ung med en plastklubba eller en vitlöksblomma och med de så slår man varandra i huvudet. Visst, det kan tyckas märkligt, men efter ett tag så kändes det helt naturligt, det blir som ett sätt att hälsa på varandra.
Förutom att slå varandra i huvudet så äter man grillade sardiner och det är verkligen så att ALLA grillar så röken låg tät över Durodalen. Kvällen avslutas med att man skickar upp lyktor i alla dess färger och med ett stort fyrverkeri. I södra Europa är man så lekfulla, vilket bidrar till att det blir riktiga folkfester.
Vi gillar Portugal, portugiserna är riktigt bra på engelska, här läser man engelska i skolan och här dubbar man inte filmerna. Därför passade vi på att gå på bio och såg filmen Adrift, som handlar om ett par som seglar och råkar ut för en orkan. Han dör men hon överlever, filmen bygger på en sann historia och kvinnan som har varit med om händelsen lever än idag. Lärdomen från filmen är att man klarar mycket mer än man tror att man gör. Mitt i filmen var det en paus på 8 minuter, inget man är van vid. Vi trodde projektorn gått sönder.
Till Portugal skulle vi gärna komma tillbaka.
S/Y Semper Fi 