Månad: juli 2018

Naturen bjuder oss på så mycket olika upplevelser.

Vi hade fått tips av en fransk båt som vi mött i flera hamnar om att stanna i l’Aber Ildut, vi lämnade Camarent sur mer en tidig morgon och kom fram redan till 11 kaffet. Det blev det en härlig promenad längs havet och fick se fler minnesmärken från kriget innan vi strosade längs de små gatorna tillbaka till båten. Denna by stoltserar med att de är Europas största tånghamn, och det kom in båt på båt som lastade av sin tång, de flesta tångfartygen verkade ha hemmahamn i byn och drivas som familjeföretag.

Avlastning av tång. En båt fyllde tre lastbilar.

Vi gjorde återigen en tidig sorti och idag hade vi siktar in oss på att gå lite inomskärs, kaptenen ombord älskar att finnavigera. Vi styr in bland skären, vi har lite lätt dimma, men dimman ökar och ökar. Radarn har vi använt flitigt, viket gjort oss vana att tyda radarbilden, för snart har vi bara 50 meter. Det är blankt på havet, så när vi ställt radarn på att läsa av de närmsta 250 meterna ser vi även fiskeflötena på radarn som vi enkelt kan väja för, när vi kommer in i det smalaste partiet lättar dimman och runtomkring oss ser vi nu flera båtar, och vi får njuta lite av den fina skärgården.

När vi lämnade l’Alber Wrach fick vi vår första klara soluppgångs morgon, vi puttrar ur från hamnen i bleke, på vägen ut möter vi en man på sin stå upp bräda, en man i sin enkla fiskebåt, ett par paddlare. Belöningen är stor när man går upp tidigt och får njuta av en blodröd sol.

Tidig morgon på den franska atlantkusten

Och tidig morgon blev det när vi siktat in oss på att komma till Guernsey. Det blev en segling mot klockan då man måste gå över tröskeln in till hamnen i anslutning till högvattnet. Vi kom fram 30 minuter innan de stängde hamnen, vi pustade ut i den sköna sommarkvällen.

Hamninloppet vid lågvatten

Guernsey är inte en del av Schengen så när vi kom hit hade vi hissat den gula Q flaggan, som talar om att vi vill klarera in i landet.

St. Peter port är en gullig liten stad att strosa runt i, med mycket fina blomplanteringar. På turistbyrån hämtade vi en busstidtabell och en bok med olika vandringsleder. Att åka buss kostar £1 per sträcka och vi började med åka upp till norra delen av ön, där vandrade vi sedan tillbaka längs kusten. Flera trädgårdar sålde grönsaker och frukt vid sin tomtgräns, man tog vad man ville ha och lade pengarna i en liten box, brilliant! Vi avslutade vår utflykts dag med att åka ett varv runt ön med bussen. Guernsey har en vacker kust med många fina stränder.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tidvatten, kungen över alla.

I engelska kanalen styrs all seglingsplanering av tidvattnet. Med höjdskillnader på upp till 9m och strömmar på 5kn är det ingen idé att kämpa emot. Turligt nog är det väldigt förutsägbart. Tidvattentabeller kan man göra flera år i förväg.

En av de platser med kraftigast tidvattenström är sundet mellan Frankrike och den lilla ön Alderny. Sundet kallas the races of Alderny. När vi gick igenom hade vi 8,5kn medström och båten for fram i 12,5kn. Nytt fartrekord! Vattnet virvlade runt oss på samma sätt som i Rhen. Här skall man inte gå om vinden och strömmen går åt olika håll och om det blåser mycket. Då växer vågorna, blir väldigt branta och bryter kraftigt. På engelska kallas det för overfalls, vilket beskriver fenomenet väl.

Efter Guernsey siktade vi mot Cherbourg, där blev det bara en natt innan vi gav oss iväg mot Le Havre, äntligen var vinden lite fördelaktig för oss. Vi kom till Le Havre på Frankrikes nationaldag den 14 juli. Staden bjöd på ett hejdundrande fyrverkeri. Den 15 juli fortsatte firandet, Frankrike tog hem VM guldet i fotboll.

Efter två veckor i Porto, Portugal hade vi myror i benen och gjorde en nattsegling upp till Spanien och Galicien. Kusten i Galicien är helt annorlunda mot den portugisiska. Den portugisiska kusten är rak och saknar flodmynningar eller som man säger i Galicien, rior, medan Galiciens kust är flikig med många olika rior att välja på. Första natten låg vi i Camarinas, viken omgavs av skog. Vi kände oss hemma och tyckte att likheterna till ostkustsseglingen var slående, här låg vi på svaj i en kavlugn vik, bästa natten på mycket länge. Dagen efter gick vi den korta biten till nästa ria och låg utanför den fina stranden i Laxe.

Badtemperaturen var bara 17 grader, iklädd våtdräkt, mask och snorkel hoppade skepparen i för att kolla båten under ytan. Isskrapan visade sig vara en bra pryl att ha ombord, med den försvann delar av båtens skägg.

Vi kom fram till A Coruña på eftermiddagen, i denna hamn finns det bara långseglare, båtarna är utrustade med solceller, vindroder, extra försegel och vindsnurror. De flesta firar vid ankomst att de har klarat av Biscaya, medan vi höll på att ladda inför överfarten.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så var det dags för oss att segla över den beryktade Biscaya bukten. Vi hade på OSKs Facebooksida sett att Albatross var på väg över, vi bestämde oss för att det vore trevligt att ha sällskap, så vi chattade lite och bestämde att vi skulle göra sällskap. Vi förberedde oss som vanligt inför en långsegling, med matlagning, koll av motor och båt, tankning och lite vilande. Kvällen innan avfärd mötte vi Albatross och pratade i hop oss om resan.

Måndagen den 2 juni kl 07.30, lämnade vi kaj i ösregn. Inledningsvis motorgång, sedan blev det lite blandat mellan segling och motorsegling. Vi fick äntligen testa vår genacker igen, det är ett stort tunt och färgglatt segel som passar att använda i lätta vindar.

Seglingen över blev lugn och mestadels solig, faktiskt riktigt härlig. Många fasar för att korsa Biscaya, kanske för att det för många blir ett av de första mötena med Atlantens dyningar, kanske för att det är en av de första långa seglingarna man gör. Man korsar också kontinentalsockeln, där man på korttid går från att ha haft 4000 meter under kölen till några hundra, här kan det bli skvalpigt, vilket vi slapp.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Återigen fick vi se delfiner leka runt båten, sköldpaddor och kanske en haj. Vi blev mitt ute på havet invaderade av flugor, stora och små, hur hade de hittat hit och hur kan en liten fluga få energi till en sådan lång resa? J fick i varje fall inta rollen som flugornas herre och efter någon timme kunde vi städa båten på alla lik och oss själva med en skön dusch i den varma solen.

Sedan såg vi den, den blåblommiga madrassen. Vems var den? Varför låg den och flöt mitt i havet? Fantasin gick på högvarv och bidrog till en härliga stämning ombord, det enda som naggade den goda stämning var att skepparen vann i kortspelet Skip Bo, men snart har besättningen tagit tillbaka ledartröjan.

I mörker och regn gick vi in mot den Franska kusten med gasten stående i fören spanande efter fiskebojar. Utanför hamnen i Camarent sur mer droppade vi ankaret och sedan sov vi gott fram till lunch. Efter vår brunch tog vi jollen in till den pittoreska byn och inhandlade ost, vin och baguette, vi ör ju trots allt i Frankrike