Längs den franska kusten frossar vi i franska ostar. Gustaf som seglat med oss tidigare är på besök, denna gång med sin dotter Bella. Gustaf älskar precis som Anna ost, så många ostar blir det.
Vi har haft mycket motvind under vår resa men nu ska det äntligen bli medvind, vi bestämmer därför oss för att göra ett långhopp upp till Dunkirk. Vi får en riktigt fin solnedgång någonstans mellan Dover Calis och kl 05.00 angör vi Dunkirk. Vi sover några timmar innan vi avnjuter en god brunch i sittbrunnen. Det blir en skön promenad längs stranden där engelska soldater evakuerades under andra världskriget och på kvällen ser vi filmen Dunkirk. Att ta till sig historien på plats gör det så mycket intressantare.
Vi seglar förbi Belgien och Vlissingen blir vårt första möte med Holland. Nu börjar kanallivet igen. I början gick vi i stora insjöar innan det blev smalare och smalare kanaler. Att det bor mycket människor i Holland har vi blivit varse även på kanalerna, här går det så nära att man vill hänga ut fendrarna, men kaptenen ombord har lunga nerver och klarar av det galant.
Längs några kanalstäckor ligger husen tätt intill kanalen och flera hus har en egen båtparkeringsplats. De holländarna vi träffar är mycket trevliga och vi har fått flera tips på bra hamnar och sträckor att gå.
Den hojtande holländaren, vad vill han? Släpar vi något i vattnet? Det visar sig att de har fått ett fel på elen ombord så de kan inte starta motorn, de undrar om vi kan bogsera dem genom slussen och till deras hemmahamn. Givetvis ställer vi upp på det. Det blåser en del, så vi cirkulerar utanför slussen innan de öppnar portarna. Utanför hamnen ska vi korsa en farled med yrkestrafik, så vi anpassar farten för att få en bra lucka innan vi girar för att komma in i den blåsiga hamnen, allt gick bra men när adrenalinet släppt blev vi riktigt trötta.
Värmen har gjort att de på vissa ställen har problem med att öppna broarna, vi beslutar därför att inte gå hela ”Standing mast route” utan går ut i havet via de konstgjorda och grunda sjöarna Markermeer och Ijsselmeer. Att segla i grunda vatten med mycket växtlighet passar inte en vingkölad båt som vi har, vi agerar plog och får många gånger stanna och backa bort all växtlighet som fastnat under kölen.
Det är nu ett tag sedan vi fick njuta av lekande delfiner men Nordsjön bjuder på sälar som ligger och värmer sig på sandbankarna. Inte lika aktiva djur men ändå kul att se dem.
Snart ska vi ge oss på den sista kanalen på denna resa, Kielkanalen och då behöver vi inte heller längre räkna på tidvatten och strömmar, livet blir så mycket enklare.
S/Y Semper Fi 