In i kanalerna

23/5
Nu börjar kanalresan på riktigt. Efter en kort färd på Trave kom vi in i Elbe-Lübeck-kanal. En ganska smal och glest trafikerad kanal som slingar sig genom landskapet. Fem slussar passerar vi på vägen till Lauenburg vid Elbe. Vid den första ligger det redan en tysk motorbåt med tre äldre gentlemän som vi pratar med i väntan på att slussen skall bli klar. De har hemmahamn i Lauenburg. Vi får en  massa bra information om hur man skall göra på kanalerna. Bland annat är det väldigt viktigt att inte köra för fort. 10 km/h gäller på denna kanal och vi får ett papper där det står angivet hur många minuter det skall ta mellan slussarna. Slussvakterna klockar båtarna och kommer man för tidigt får man böter. Det är inte mycket annan trafik i kanalen och det är bara vi två i slussarna.
Strax innan Lauenburg kommer ett åskväder över oss och vi blir genomblöta. Vi är trötta och kalla så när vi ser ett rött ljus vid en bro stannar vi och väntar. När tyskarna glatt kör förbi kollar vi en extra gång och ser att ljuset gäller järnvägen som går bredvid kanalen. Tyskarna undrade nog vad vi höll på med.
Trötta blöta och kalla hittar vi natthamn i Lauenburg. Vi tar en cykeltur i Altstadt som visar sig vara en riktig pärla. Kullerstensgator med hus från 1600-talet som hade bibelcitat ingraverade i vindskivorna och trånga gränder.

24/5
Vi går nu en kort sträcka på Elbe, bara 3km. Därefter går vi in i Elbe-Seitenkanal. Framför oss på Elbe har vi en 80m lång flodpråm som också skall in i kanalen. Pråmskepparen lyckas få runt ekipaget trots 2knops medström, 8m/s motvind och en sväng på 120 grader. Riktigt imponerande!
Elber-Seitenkanal är en ganska nybyggd industrikanal med långa raka sträckor och få platser att stanna. Trafiken är intensivare och pråmekipagen större. Vi såg några med två 50m långa pråmar kopplade framför en vanlig 80m lastpråm. Det var stadigt surrade med stålvajer och bildade ett nästan 200m långt och 8m brett fartyg.

I kanalen finns ett fartygshiss (Hebewerk) och en sluss. Vid Hebewerk Lünenburg kör man in i en bassäng och sedan lyfts hela bassängen upp till övre nivån. Det går fort och man slipper turbulensen i vattnet som vanliga slussar alltid har. Tysk ingenjörskonst när den är som bäst.

I slussen vid Uelzen är lyfthöjden 23m. Även här har tyska ingenjörer varit framme. Hissen har flytpollare som gör att man kan göra fast och sedan åker pollaren med upp när vattnet stiger.
Vi hade planerat natthamn innan slussen i Uelzen, men Sportbothafen är inte gjord för segelbåtar och djupet var bara 1,5m. Efter lite letande hittade vi en annan gästhamn längre fram, men för säkerhets skull kollade A deras hemsida. Vattendjup 1,2-1,3m… Hittils hade kanalen enbart varit ett långt dike kantat med grov sten som inte inbjöd till förtöjning, men bara en liten bit efter slussen dök det upp en Liegeplatz. Där övernattar pråmarna och det finns ofta en liten sträcka i ena änden på kajen som ör avsedd för fritidsbåtar. Vi har nu börjat tillämpa Kuba-principen, när det finns något att få tag på – köp. Därför fick det bli natthamn vid en pråmkaj.
Valet av natthamn visade sig vara ett lyckokast. Vi tog en cykeltur till närmaste by, Bad Bodenteisch, som bara var någon km bort. Ett trevligt samhälle med en medeltida borg, kurbrunn och en fin stadspark med en sjö.
A hittade dessutom ett vin från en vingård som heter Meyer i affären. Hon letar nu för fullt efter var vi skall stanna för att kunna besöka vingården.