Det gungar

Vi tankar båten och kastar loss från Funchal strax efter klockan 9. Väderprognosen säger att det ska bli nordväst med vridande mot väst, 8-10 m/s, 2 meter höga vågor. Det känns lovande för vår färd mot Portugal. Vi siktar mot Lissabon men om vinden skulle ändra sig så har vi lagt in några alternativ lite längre söderut.

Så fort vi lämnat den östra spetsen på Madeira möts vi av Atlantens dyningar. Det går hit, det går dit, det går runt en liten bit… Havet är skvättigt, skummigt och vi får ducka överspolingarna för att inte bli allt för blöta. Vi gör bra fart, men emellanåt dyker fören ner i en våg och det känns som om vi tvärnitar. Det är svalt i vinden och vi har full mundering på oss, dag som natt, dubbla underställ, fleece, mössa, vantar, seglarställ och stövlar. Nätterna är fuktiga, te och nyponsoppa håller oss varma, men längtan efter solen första strålar är stor.

Från klockan 21 kör vi tretimmars vakt. Vi har ganska mulet, så nätterna är mörka, men emellanåt känns det som om någon tänt en lampa, månen tittar fram och man får sällskap en stund. Trots att båten rusar fram genom mörkret känns det tryggt och säkert ombord på Semper Fi.

Äta, sova, kissa

De första dagarna är det lite si och så med matlusten, men de kalla pannkakorna smakar gott. Vår snackslåda som vi har under sprayhoden är guld värd när man inte vill gå ner under däck. I lådan finns knäckebröd, mjukost, nötter, frukt och choklad. Att sova går förvånansvärt bra, trots alla ljud och rörelser. Vi drömmer mycket, kanske sjösjukeplåstren som påverkar oss? Att röra sig inne i båten och framför allt gå på toa är utmanande! Båten far fram och tillbaka och toastolen lutar. För att inte kisset ska rinna ur toastolen måste man spola med handpumpen samtidigt som man kissar. Under tiden måste man hålla i sig. Man behöver helt klart vara en riktig spiderwomen.

Nödlådan
Snackslådan

Fascinerade djur

Vi har alla dagar fått besök av delfiner, man tröttar aldrig på att se hur de leker runt båten, de simmar varv på varv. A ser sköldpaddor så fort J sover, han börjar misstänka att hon hallucinerar. Sista dagen ropar J, en val, 5 meter från båten. Den är svart, har en ryggfena, bred mun och är mist 6 meter lång, vilket möte! Vi tror att det en sorts bardval men vi är inte helt säkra. Dödsmaneten som Expressen kallar den, den portugisiska örlogsmannen, seglar med sitt karaktäristiska segel med oss mot kusten. Egentligen är det ingen manet utan 4 olika organismer som samspelar, det har ett litet segel och trådar upp till 50 meter, om den utsätts för fara kan den tömma sitt segel för att sjunka ner i vattnet, fascinerande men läskigt djur.

Den fjärde natten ökar vinden, vi tar ett andra rev i storseglet, vågorna ökar och båten stampar sig fram, den västliga vinden som prognosen lovade lyser med sin frånvaro. Vi kämpar på men efter någon timme beslutar vi oss att gira 25 grader, och siktar nu mot Sines istället. Vi får vinden mer från sidan, vi får upp farten igen, vi tog ett bra beslut.

Land i sikte

På eftermiddagen dag 5 angör vi Vasco da Gamas födelseby Sines. Det har börjar blåsa upp men J gör en galant tilläggning. Vi är trötta och nöja över hur bra seglingen gått. Vi spolar av den saltstänkta båten, tar en varm dusch, svänger ihop en Carbonara, lägger oss i soffan och kollar film och somnar så fort huvudet hamnar på kudden.

Hamnen i Sines

En tanke på “Det gungar”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s