S/Y Semper Fi

29/5

Vi har nu bestämt oss för att gå via Holland för att slippa några dagar med motström på Rehn. Vi går därför in i Wesel-Datteln-Kanal för att komma ut i floden. Det är en av tysklands nest trafikerade kanaler med 20000 slussningar på ett år. Vi har tur och har nästan bara mötande trafik. Det betyder att vi får slussa ensamma och slussarna är snabbt klara för oss.

När vi närmar oss Rehn förstår vi varför alla pratat om hur mycket trafk det är. Det vi upplevt hittils är en västanfläkt i jämförelse med flodtrafiken.

Väl ute på floden förstår vi vad skepparen på Beata menade när han berättade om de stora båtarna. Vi möter pushers med tre pråmar i rad och tre i bredd framför sig. Varje pråm är knappt 100m lång och 11.5m bred. Dessa far fram i medströmmen och lyckas undvika all mötande trafik. Vi har fullt upp med att parera strömvirvlarna.

30/5-2/6

Efter en övernattning i gästhamnen i Emmerich, som varmt kan rekommenderas, går vi in i Maas.  

Maas är betydligt lugnare och vi slappnar av igen. Vi försöker prata engelska med slussarna på VHF:en. En del svarar på engelska, andra på holländska. Vi gissar vad de menar och de skriker inte på oss.

Vi når Maastricht och lägger oss vid en fin gästhamn, ganska centralt. Staden är full av restauranter och verkar ha ett livligt uteliv. Kanske en effekt av att var universitetsstad med många utländska studenter. Det märks att holland är ett cykelland. Bilar stannar när man kommer på cykel och det är cykelbanor överallt.

25/5
Kristi Himmerlsfärd och vi skall avverka sist biten av Elbe-Seitenkanal för att nå Mittellandkanal. Längs kanalen ser vi grupper av tyskar, oftast på cykel, och alltid med en öl i handen. En del sitter på kanalkanten, men de flesta verkar förflytta sig planlöst under ett livligt stojande. Efter ett tag förändras folklivet och det bli mer horder av unga tyska män. De har dragkärror med öl och ofta en grill. En del har stora musikanläggningar som pumpar ut tysk industrirock. För att driva dem har de små elverk på kärran. Ett gäng hade placerat sig under en bred motorvägsbro vilket gav en mäktig akustisk upplevelse när basen vridits upp till max. De flest verkar vara på mycket gott humör och tjoar glatt till oss andra förbipasserande, både på och bredvid kanalen. När vi kommer ut på Mittelandkanal ökar trafiken märkbart. Här är det betydligt fler fritidsbåtar och en strid ström med flodpråmar, kanalen är äldre och kanalkanten är mer beväxt, vilket ger ett skönt lä för den svala vinden.

Vi upptäckte en inte helt angenäm odör från kölsvinet och känner att vi behöver en eftermiddag för lite båtvård. Efter ungefär 10km tar vi av på Stichkanal Saltzgitter som leder ner till Yachthafen Heidanger. Enligt skylten skall hamnen vara 2m djup så vi smyger in under den låga och smala bron som utgör hamninloppet. Det visar sig vara minst 2.5 i hamnen så vi hittar utan problem en bryggplats. Hamnavgiften är €15 som betala i restaurangen på båtklubben och vi får veta att duschen kostar €1 som i nästan alla andra gästhamnar, men de har åtminstone gratis toa. En tysk hord har förskansat sig på andra sidan hamnbassängen, men de var relativt stillsamma. Efter några timmar skingrade de sig och lugnet lägrade sig över hamnen. Dags att göra något åt kölsvinet. När vi lyfter undan bordet i salongen och öppnat ner till kölsvinet kunde vi konstatera att det stod några lite slagvatten där. Efter en månad och den senaste veckans värme har det jäst lite och det luktar inte smultronland! Töm ur, torka av och fram med A’s specialblandning av ättika och diskmedel för att förhindra fortsatt tillväxt. Vi firade genom att äta på hamnens restaurang som var utmärkt. A fick vit sparris och ögonen lyste lyckligt.

26/5

Idag sover de germanska horderna ruset av sig och det är lugnt på kanalbanken. Vi startar redan kvart över sju och äter frukost på vägen. Under natten ha batterierna laddat ur sig och kylen har stannat. Det är andra gången det händer trots att vi kör motor hela dagen så batterierna är fulladdade på kvällen. Vi misstänkte de redan i höstas, men på grund av snålhet har vi inte bytt ut dem. I stället blir det kris när maten börjar bli dålig i den 25-gradiga sommarvärmen. Vi skall passera Hannover under dagen och det visar sig att det ligger en båtaffär bara någon kilometer fån Slussen. Vi stannar efter nedslussningen och J cyklar iväg till Wassersport-Centrale. De hade tyvärr inga batterier som passade i batteriladdning, men det var stiltje i butiken. Horderna sov väl fortfarande. Vi kastade in cykeln i den stora skåpbilen och körde över till hans leverantör. De lyckades efter lite letande och upprepade förklaringar att jag inte ville ha startabatterier utan förbrukningsbatterier hitta tre som passade. Dessa levererades till kajen och monterades snabbt in i båten och de gamla tog butiksägaren hand om.

Den fortsatta färden gick genom omväxlande industri- och jordbrukslandskap. Gårdar avlöser kolkraftverk och 100m höga slagghögar.
27/5

Vi bestämmer oss för ett lunch-stopp i Bad-Essen. Det är en mysig liten stad med en fantastisk glassbar. Vi bunkrar lite färskvaror och hittar en diverseaffär där vi köper lite fler USB-laddare, ståltråd och en mirakelduk.

På kvällen tittar skepparen på flodpråmen Beata förbi och vi pratar om hur det är att arbeta på kanalerna, vart vi skall åka och olika alternativa rutter till Frankrike. Det lutar allt mer åt alternativet Holland-Belgien i stället för Mosel på grund av strömmen i Rehn. Det blir många fler slussar, men att jobba sig mot 4knops ström när båten maxar 6knop i fyra dagar känns inte lockande.

28/5

Vi startar strax efter Beata, men kommer ikapp efter en timme. Då har dessutom en annan pråm kommit ikapp oss så de blir lite trafikstockning när vi skall köra om och samtidigt undvika mötande trafik.  Att köra om en flodpråm är lite speciellt. När man är midskepps möts man av en kraftig motström och uppförsbacke när 1000 kubikmeter vatten skall passera mellan pråmen och kanalbanken. Det gör att man måste klara minst 3-4 knops högre fart än pråmen för att inte bli hängande bredvid. Skepparn på Beata är vänlig och sänker farten så vi kommer förbi.

Det blir en lång dag där vi ibland måste kryssa mellan badande ungdomar som helt verkar sakna självbevarelsedrift. Efter Münster blir det plötsligt ont om tilläggningsplatser så vi hittar inget förrän halv sju. Då åker den nya grillen blixtsnabbt fram och två pizzor tillreds. När vi ätit färdigt glider Beata in på kajen framför oss och vi pratar en stund till med skepparen. 

23/5
Nu börjar kanalresan på riktigt. Efter en kort färd på Trave kom vi in i Elbe-Lübeck-kanal. En ganska smal och glest trafikerad kanal som slingar sig genom landskapet. Fem slussar passerar vi på vägen till Lauenburg vid Elbe. Vid den första ligger det redan en tysk motorbåt med tre äldre gentlemän som vi pratar med i väntan på att slussen skall bli klar. De har hemmahamn i Lauenburg. Vi får en  massa bra information om hur man skall göra på kanalerna. Bland annat är det väldigt viktigt att inte köra för fort. 10 km/h gäller på denna kanal och vi får ett papper där det står angivet hur många minuter det skall ta mellan slussarna. Slussvakterna klockar båtarna och kommer man för tidigt får man böter. Det är inte mycket annan trafik i kanalen och det är bara vi två i slussarna.
Strax innan Lauenburg kommer ett åskväder över oss och vi blir genomblöta. Vi är trötta och kalla så när vi ser ett rött ljus vid en bro stannar vi och väntar. När tyskarna glatt kör förbi kollar vi en extra gång och ser att ljuset gäller järnvägen som går bredvid kanalen. Tyskarna undrade nog vad vi höll på med.
Trötta blöta och kalla hittar vi natthamn i Lauenburg. Vi tar en cykeltur i Altstadt som visar sig vara en riktig pärla. Kullerstensgator med hus från 1600-talet som hade bibelcitat ingraverade i vindskivorna och trånga gränder.

24/5
Vi går nu en kort sträcka på Elbe, bara 3km. Därefter går vi in i Elbe-Seitenkanal. Framför oss på Elbe har vi en 80m lång flodpråm som också skall in i kanalen. Pråmskepparen lyckas få runt ekipaget trots 2knops medström, 8m/s motvind och en sväng på 120 grader. Riktigt imponerande!
Elber-Seitenkanal är en ganska nybyggd industrikanal med långa raka sträckor och få platser att stanna. Trafiken är intensivare och pråmekipagen större. Vi såg några med två 50m långa pråmar kopplade framför en vanlig 80m lastpråm. Det var stadigt surrade med stålvajer och bildade ett nästan 200m långt och 8m brett fartyg.

I kanalen finns ett fartygshiss (Hebewerk) och en sluss. Vid Hebewerk Lünenburg kör man in i en bassäng och sedan lyfts hela bassängen upp till övre nivån. Det går fort och man slipper turbulensen i vattnet som vanliga slussar alltid har. Tysk ingenjörskonst när den är som bäst.

I slussen vid Uelzen är lyfthöjden 23m. Även här har tyska ingenjörer varit framme. Hissen har flytpollare som gör att man kan göra fast och sedan åker pollaren med upp när vattnet stiger.
Vi hade planerat natthamn innan slussen i Uelzen, men Sportbothafen är inte gjord för segelbåtar och djupet var bara 1,5m. Efter lite letande hittade vi en annan gästhamn längre fram, men för säkerhets skull kollade A deras hemsida. Vattendjup 1,2-1,3m… Hittils hade kanalen enbart varit ett långt dike kantat med grov sten som inte inbjöd till förtöjning, men bara en liten bit efter slussen dök det upp en Liegeplatz. Där övernattar pråmarna och det finns ofta en liten sträcka i ena änden på kajen som ör avsedd för fritidsbåtar. Vi har nu börjat tillämpa Kuba-principen, när det finns något att få tag på – köp. Därför fick det bli natthamn vid en pråmkaj.
Valet av natthamn visade sig vara ett lyckokast. Vi tog en cykeltur till närmaste by, Bad Bodenteisch, som bara var någon km bort. Ett trevligt samhälle med en medeltida borg, kurbrunn och en fin stadspark med en sjö.
A hittade dessutom ett vin från en vingård som heter Meyer i affären. Hon letar nu för fullt efter var vi skall stanna för att kunna besöka vingården.

 

20/5

Idag gör vi Travemünde. Cykelutflykt till den fyrmastade barken Passat, ett av stadens signum. Vi börjar med att förbereda båten i för avlastning 3 segel ska plockas av och många tampar att ta reda på.

21/5

Större delen av dagen fixar vi med båten. Vi hinner ändå med en cykeltur runt Travemünde och en glasspaus i hamnen. Nu när vi kan ha cyklarna på däck så får vi plats med alla seglen under förpikskojen. I passar också på att tvätta, det blir genast kaos i båten när allt ska torkas.

22/5

Avmastning, det gick undan. Vi började vid 9.30 och kl. 15 var vi klara med in packning och allt. Nu kastade vi oss äntligen ut i kanalen. När vi närmade oss första vägkorsningen visste vi inte riktigt vart vi skulle, kommer vi under bron? Vi ropade upp brovakten. Vi tyckte att vi behövde öppning men han sa ni kommer under! Vi vek ner antennen och cyklarna och J duckade, då gick det, Phu! Vi hittade en gästhamn vi tänkte lägga till i, vi kör rakt ini leran, mannen som var hamnvärd kom springande, vi fick en plats vid toatömningsstationen! Men vi flöt i varje fall!

Nu har vi hissat den första gästflaggan, den danska. Klockan 04.45 ringde klockan i morse. Vi fick en fin soluppgång och lagom med sjö och vind.  Det tog oss 12 timmar att segla från Utklippan till Rönne på Borholm, vi firade ankomsten med en Tuborg. 

Vi har nu nått Utklippan, längst ut i Blekinge skärgård. När vi närmade oss ön hördes ett lustigt ljud, det var fler hundra sälar som låg och latade sig på klipporna. I Kalmar sund såg vi massor med flyttfåglar, det är mäktigt att se alla formationer de gör – man ser till och med deras antågande på radarn. 

Vi börjar bli lite röda om kinderna och det är tur att solen tittar fram och värmer upp oss i bland. Trots att man har på tre underställ och två fleecetröjor och seglarstället är det kallt. 

Vi har börjat att varva ner, det blir både tidig kväll och gärna en eller två tupplurar under dagen. Men vi inser också att flytten ur huset gick fort. Vi har inte riktigt fått med oss allt och vi har lite för mycket med av vissa saker. Det hade varit smart att bo några fler dagar i båten innan vi drog.

Vi ligger och väntar in ostvinden och har nu beslutat att vi i stället för nattsegling, åker i morgon bitti när solen går upp med destination Bornholm. Så när vi fick lite extra tid i hamn har vi fixat med båten. Skåpen är städade o sorterade, satt ny halktejp på nedgångstrappan, Kryssarklubben och Oceanseglarklubbens vimplar är uppsatta – jag blev upphissad i masten för första gången 😀, och nu ska den sista solpanelen upp. 

I natt somnar vi till sälarnas sång. I morgon väntar nya vatten, nytt land och nya utmaningar. 

Det blev en tidig och kall morgon med frukost på Bråviken. Vi har avverkat 40 distans och ligger nu på Bokö. Vi har sett tärnor som dyker, havsörnar som svävar, Sjöfartsverket som bytt farledsmärken och en räddningsövning. Nu ska vi starta värmaren och fixa lite inne ini båten. 

Efter två intensiva veckor i båten har vi nu lämnat Oxelösund och påbörjat vår resa. Veckan har varit kall och blåsig så värmefläkten har gått på max inne i båten.

När vi sjösatte trodde vi att vi nästan var klara. Det var vi inte… På listan var då, förutom det man alltid måste göra efter sjösättning, nytt kutterstag med rullsystem, montera 2x100W solpaneler, installera AIS, byta ankare och ankarkätting, byta toapump, montera nytt gasolkök, bunkra mat, packa personliga tillhörigheter i huset så det kunde hyras ut, packa kläder och annat vi vill ha med oss i båten, fixa fenderplankor, städa hela båten innan allt packas in. Jag är lite tidsoptimist och underskattade tiden för en del arbete ganska rejält.

Att montera kutterstag med rulle var relativt lätt när vi ser tillbaka på det, men vi hade aldrig gjort det förut och innan man sätter vinkelkapen i förstagsvajern vill åtminstone jag mäta en extra gång. Först upp i masten för att fästa den okapade förstagsvajern, ner igen och mäta ut rätt plats att kapa så vantskruven skulle passa. Upp igen för att ta ner vajern och kapa den. Montera ändstycket på den kapade änden. Segelmakaren hade förmanat oss att vara noggranna när vi fördelade kardelerna i konan så de kom jämnt. Det visade sig fungera utmärkt och det gick att dra den nästa ända in med hjälp av två rejäla skiftnycklar. Nästa ångestfyllda moment var att kapa profilen till rätt längd. Mätning enligt monteringsanvisningen, dubbelkolla och mät igen för säkerhets skull. Det tar tid når man inte har rutin. Resten av monteringen var bara att skuva ihop alla delar enligt ritningen. Ytterligare en resa upp i masten för att montera den färdiga profilen. Nu börjar det kännas ganska bekvämt att dingla i båtsmansstolen. Bra övning för när man måste göra det på öppet hav. Anna fick vinscha upp mig så hon fick ett rejält biceps-pass alldeles gratis.

Köket blev också lite värre än planerat. Vi hade tidigare ett ENO-kök med två lågor. Enligt beskrivningen på det nya ENO-köket skulle det ha samma mått och i princip vara utbytbart med äldre modeller. Perfekt tänkte vi, då är det bara att lyfta ut det gamla och lyfta in det nya. Så är det säkert på en del båtar, men vi har en hävarm som spisen sitter på så man kan lyfta fram den en bit. Den kommer då lite högre och kan svänga fritt när båten lutar. I bakfällt läge vilar den på sina fötter och står still. Jag hade precis samma konstruktion på gamla båten så jag inbillade mig att det var någon form av standard för ENO-spisar. Det visade det sig inte vara efter telefonsamtal till Thermoprodukter. På spisen sitter i stället en liten knopp och skall passa i ett bleck och göra att spisen kan svänga fritt. Det gick dock att att montera av fästena i den gamla spisen, men att få fast dem på den nya var lite svårare. Tillverkaren har övergivit metoden att skruva fast detaljer för att i stället nita fast dem. Fästena på den nya spisen gick alltså inte att skruva av utan krävde att man borrade bort dem. Jag fick gräva djupt i kunskapslagren och plocka fram maskinpraktiken från 4-årig teknisk linje på gymnasiet. Som mjukvarutekniker har jag haft begränsad övning i plåtarbeten. Det gick att få dem på plats och spisen gungar så fint när man fällt fram bygeln.

Tidigare ägare av båten har förmodligen haft andra antennlösningar för VHF i masten så nu går det två (identiska) antennkablar ner till mastfoten. I båten ligger det kvar antennkablage som går till en TV-mottagare och en antennkabel som inte används alls förutom den riktiga VHF-kabeln. Alla kablar är lika grå och har samma kontaktdon. Det gör det lite trickig att koppla rätt. Efter att ha provat några varianter lyckade vi få in MSI Sweden när de läser ut navigationsvarningar. Ganska dålig mottagning, men prov med den handhållna VHF:en indikerade att det var rätt kopplat. Till antennen är också en splitter till vanlig rundradio kopplad. Vi har dock aldrig fått speciellt bra mottagning på vanlig radio så jag har misstänkt att det är något skumt med antenninstallationen. Så dags att koppla in den nya AIS-transceivern. Det betyder ytterligare en splitter. Vi har köpt en aktiv splitter med strömförsörjning som enligt databladet skall ha 0db förlust. Installationen av AIS och splitter gick helt smärtfritt och det började dyka upp AIS-mål på plottern. Nöjd med ett väl utfört arbete programmerade jag in båtdata i AIS-stationen så den skulle börja sända position. Efter några minuters väntan tändes den röda lampan för fel och plottern börja spotta ur sig fellarm om att AIS inte kunde sända. Raymarines programmeringsverktyg är ganska bra och innehåller också en diagnostik-del. Där visas bland annat SWR. Den indikerade 10:1 viket betyder att 90% av utsänd effekt studsar tillbaka till sändaren i stället för att gå ut ur antennen, optimalt förhållande är 1:1. Något är allvarligt fel i antennsystemet. Efter att ha kopplat förbi alla splitters och satt antennen direkt i AIS:en, fått SWR på 1.1:1 och sedan kopplat tillbaka en enhet i taget visade det sig vara splittern till rundradio som var boven. Vi får klara oss utan Mix Megapol.

Dags att lasta allt i båten. Vi hyrde ett skåpsläp på Shell och fyllde det ned flyttlådor, segelsäckar, livflotte, jolle och en hel del annat. Det såg ut att vara helt omöjligt att få in allt i båten, men det gick, Det tog fem dagar att få så pass ordning att man inte behöver hoppa över väskor vart man än skall, men nu är det mesta undanstuvat. Varje skrymsle i båten är utnyttjat. En del är ju sådant vi vet att vi inte behöver på några månader, så det packas på svåråtkomliga ställen. Det finns ett skrymsle bakom dieseltanken under Annas koj, där ligger nu alla dieselfilter.

Det har varit mycket jobb, men vi har fått god hjälp av Annas föräldrar och familjen Eliasson/Eriksson som bjudit på god mat och bastu.

Vi har hela tiden haft 10 maj som avseglingsdatum. Ett par dagar innan såg det inte ut som om vi skulle komma iväg som planerat, men en enorm slutspurt har gjort att vi nu släppt förtöjningarna. På sidan Vår rutt finns en länk till en sida där ni kan se var vi är.

Nu är hon sjösatt! Bra jobbat Johan, Fredrik på Benns och Oxelösunds båtvarv. 

Under påsken har det varit full fart med båten. Det har varit både snö och sol, men vi har hunnit med en del, så det känns riktigt skönt.