We are going to Ibiza!

Norra Ibiza, så underbar vik.
Det var med viss tvekan vi seglade mot partyön Ibiza. Fulla tonåringar var vår bild av ön. Våra fördomar har dock kommit på skam och Ibiza är en riktigt mysig liten ö med flera fina ankringsvikar. Det har inte heller varit lika trångt som på Mallorca. Kanske beror det på att många av båtarna är lokala och går i hamn på kvällen eller på att båtlivet domineras av gigantiska lyxjakter. Vi har ofta varit omgivna av motorbåtar i 50m-klassen med några på 130m. RIB-båtarna är ofta större än vår båt, gärna med två eller tre 200hk-motorer. En del har en mindre jolle (större än vår) hängande bak.

Udda båt och stor jolle.

Vi har fått agera sjöräddning vid två tillfällen. En jolle och en rosa flamingo fich J hämta med jollen och leverera till ägarna. Det resulterade i en vinflaska och två öl i bärgarlön. Bra för 10 minuters jobb.

Den rosa flamingon.

Vi seglade på Ibizas västsida söderut. Där finns många små ankringsvikar och bara en del är med i hamnböckerna. Många båtar är charterbåtar och de verkar gå till välkända vikar. Vi har blivit lite djärvare och börjar leta natthammar som inte är med i böckerna. Därför har vi fått ligga ensamma i två vikar. Känns nästan som att segla på ostkusten.

Söder om Ibiza ligger Formentera. Det är en låg avlång ö med några fina sandstränder. Vi gick dit och låg första natten med en smal strandremsa som skydd mot ostvinden. Tyvärr var det en väldig trafik med färjor, stora motorbåtar, vattenskidåkare, vattenskotrar och små och stora jollar. Det gjorde dagen ganska skvalpig, men som vanligt var det nästan tomt i solnedgången och natten var lugn.

Formentera.

Vi börjar nu planera för att gå till spanska fastlandet. Vindarna är snurriga och växlar fort. Det blir inte lättare av att de fyra olika prognosmodeller vi tittar på ibland ger precis motsatt vindriktning. Vi hoppas kunna ge oss iväg de närmaste dagarna.

För alla er som inte hört det musikaliska mästerverk från 1999, kommer länken här. We are going to Ibiza. 

Solsting?
Formentera.

Semester på Mallis

Turkost 29 gradigt vatten.
Cala Calobra, sägs vara Mallorcas vackraste vik.
Ingen av oss hade tidigare varit på Mallorca så vi såg fram emot att upptäcka Balearerna. Både Menorca och Mallorca har höga otillgängliga kuster som här och var bryts av en vik, cala, där man kan ankra. En del är små och rymmer bara ett par båtar medan det i andra kan ligga hundra båtar samtidigt.

Bristen på skyddade vikar och semestertider gör att man ankrar lite närmare varandra än vad vi är vana vid i Sverige. Hemma räknar man med att kunna snurra ett varv runt ankaret utan att slå i någon granne. Här är man nöjd om man inte behöver hänga ut fendrar. J studsar upp och ner på nätterna för att kolla om vi är på väg mot någon annan båt. I en vik tyckte båtgrannen att det var helt ok att vi bara var två meter från varandra. När J inte riktigt höll med försökte han med att lägga sin jolle som fender mellan oss. Efter lite diskussion slutade det med att J hjälpe homom att hitta en bättre plats mitt i natten.

Ett annat fenomen som inte är så vanligt hemma är nakensegling. A höll på att få morgonkaffet i vrångstrupen när det kommer en båt in i viken och rorsman inte har en tråd på kroppen. Det visade sig vara ganska vanligt, så nu har hon vant sig. Hon har dock synpunkter på att det bara är gamla gubbar som klär av sig.

Vi tog en tur in till Palma för att sträcka på benen och äta middag med Mariethe. Palma är en mysig stad när man kommer bort från de värsta turiststråken vid vattnet. Vi besökte katedralen, ett mäktigt bygge med fantastiska glasfönster. De hade låtit Gaudí smycka en alkov och bygga en takkrona över altaret. Väldigt gammaltestamentligt med ruskiga figurer i förvrängda poser. Det blev en sen kväll och pannlampan kom väl till pass när vi skulle leta upp jollen vi gömt i en klippig vik.

Katedralen i Palma
Gaudis vackra utsmyckning.
Vi räknade ut att vi nu använt båten lika mycket som vi gör på tre år hemma. Det förklarar varför saker börjar gå sönder. Skruvarna till nya rullfocken lossnade. Som tur var landade de på däck och kunde sättas tillbaka snabbt. Jollemotorn började läcka bensin och stanna på tomgång. Lite felsökning visade att flottören inte stängde så J fick plocka isär pch rengöra. Det lyckades utan att något föll i vattnet. Alla skotvinchar har fått service och är nu nysmorda. Flaggan har blåst sönder och A försökte sy om kanterna. Det blev en lite udda form på den så Mariethe fick ta med sig ny när hon kom på besök.

Vi har haft besök i två omgångar. Först kom Mariethe ner och seglade några dagar. Vi var lite nervösa då hon inte är så van vid båtliv, men det gick över förväntan. Akupunkturarmband mot sjösjuka och 30 grader i vattnet gjorde sjölivet behagligt.

Andraitx, här firade vi med underbar middag att Mariethe hade fyllt 60 år.
När vi lämnat henne plockade vi upp familjen Eliasson/Eriksson i Arenal. De är vana vid små båtar så vi hoppades det skulle fungera att vara fyra vuxna och två barn ombord. Vi hade tur med vindarna som var lätta och konstant NO så vi höll oss på SV-sidan av Mallorca och hittade fina ankringsvikar i Sant Jordi och Illetas. Nanna är duktig simmare och försökte lära oss rätt teknik för frisim. Efter ett par träningspass lyckades J simma en hel båtlängd utan att drunkna. Vi har fått bra tekniktips och skall fortsätta öva.

Härligt besök, Thomas, Nanna, Matilda och Lowe.

Medelhavet tog oss med storm

Den första veckan i Medelhavet skulle Jonna komma ner för att provsegla med oss. Hon skall med över Atlanten och ville testa om hon trivdes ombord. Hon har seglat tall ships race och nautisk utbildnimg från Chalmers så vi känner oss trygga.

Vi gick en tur österut mot Marseille och landade på Frioul. Det är ett par ihopbygda öar utanför staden som ingår i ett stort naturreservat, Park National des Calanques, med fler öar och vikar söder och öster om Marseille. 

I Marseilles hamn hittade vi lite större båtar. Den här är 42m lång.

Efter lite kortare turer och en vända in till stora hamnen i Marseille siktade vi på Cassis ca 20M österut. Efter någon timme rullade dimman in över oss och sikten minskade till 100m. Med hjälp av radar och AIS lyckades vi undvika kollisioner och kunde några timmar senare glida in i Cassis trånga hamn och få en minimal plats på hörnet av en flytbrygga. Cassis är en mysig liten by med väldigt många små restauranger.

Säker natthamn med fast boj och lina till land.

Strax utanför ligger några djupa vikar, calanques, som kan vara fina natthamnar vid rätt vind. Vi rekade en av dem med jollen och dagen efter seglade vi ut och lade oss med nosen vid en boj och aktern med en lång lina till land. Berget bakom oss var tvärbrant och 15m högt vilket var oemotståndligt för de lokala ungdomarna som hela kvällen hoppade i vattnet mellan oss och berget. Jonna kunde inte heller motstå klippans lockrop och klättrade upp för att ta ett jätteskutt ner i vattnet.

På kvällen fick sällskap av Bengtsons båt som vi stött ihop med i Port Napoleon. De bjöd på vin och trevligt sällskap. 

Jonna hälsar på.

När Jonna möstrat av och varvet i Port Napoleon fixat vår nya bimini skulle vi ge oss av söderut. A’s kompis Mariethe och våra båtvänner Eliasson/Eriksson skall hälsa på på Mallis. Vi siktade på Menorca som nästa stopp. Torsdag förmiddag satte vi segel utanför marinan. Prognosen lovade NV 10 och dagen efter N 8m/s, evevtuellt lite mer just när vi stack iväg. Revad stor och nya lilla focken kändes lagom för att vi inte skulle trötta ut oss. Planen var att klara de 220M på 1,5dygn. 

Vindprognosen stämde hyfsat på styrkan, men det var V i stället för NV vilket innebar att den fina slör vi tänkt oss blev halvvind. Det funkade bra, men frammåt kvällen ökade vinden til 15-16m/s. Prognosen lovade N dagen efter så vi tog ner storen, föll av österut och slörade för bara focken. Det visade sig vara ett klokt beslut för strax efter solnedgången ökade vinden ytterligare och vi hade stadigt 20, med byar på 24. Tack vare månskenet kunde vi se brotttsjöarna som kom ikapp och hitta bra vatten mellan dem. Trots det fick vi vid ett par tillfällen motionera självlänsen i sittbrunnen. Vinden höll i sig fram till tre-tiden då den avtog och vi hade 10-14m/s resten av resan. Vi bestämde oss för att gå mot östa sidan av Menorca och den djupa viken Puerto de Mahon. 

När vi närmade oss land blev vi välkomnade av två delfiner som hoppade runt fören. De ville inte posera för en bild utan hojtade bara ‘bienvenidos’ och simmade iväg. Trötta, men nöjda förtöjde vi vid en flytbrygga utan landförbindelse och fich betala €42 per natt. Hemma blir man upprörd när det kostar 350kr i en hamn med el, vatten duschar och pool.

Tur att Helmer, vår autopilot kan hjälpa till i bland.

Nu skall vi spola bort saltlagret på båten och ha det skönt några dagar. A är jättenöjd att badtermometern visar 26 grader.

Frustration och stillhet

Man skulle kunna tro att en kanal som heter Canal entre Champagne et Bourgogne skulle bjuda på vingårdar i överflöd. Det är dock bara veteåkrar och kor. Inte en vinranka inom synhåll och besättningens frustration växer. 

Christina sköter förtöjningen i slussen.

Till slut blir A desperat och köper Cremant på chateau Lidl för att ha något att bjuda svärmor på. Det är inte förrän en bra bit ner på Rhône som vingårdarna börjar dyka upp längs vår färdväg.

Långa slingriga vattenväxter fyller kanalen och fastnar i köl, roder och propeller.

Kanalfärd är ett bra sätt att träna bort frustrationsreflexen och bli mer meditativ. Tänk att du skall ta dig från norra Tyskland till Medelhavet men får bara köra 10km/h, måste stanna 15 minuter på alla rastplatser du passerar och bara köra mellan 9 och 18. 

Stilla morgon på Canal des Ardennes
Men det är ger också tid att verkligen uppleva omgivningarna. Man hinner se ogräset som växer vid kanten, den nakna gubben i fönstret som just kom ut ur duschen, en kvinna som plockar ögonbrynen eller en lycklig fiskare som tar en sefie med en mört. Tidiga mornar bjuder på rovfågel som fångar fisk och häger som majestätiskt lyfter framför båten.

Katedralen i Reims. För stor för att få plats på bild.
Något som slår en när man ser den europeiska landsbygden är hur påkostade kyrkorna är och hur enkla alla andra hus är. Gigantiska katedraler från 1300-, 1400- och 1500-talet med fantastiska utsmyckningar ger en inblick i var makten och pengarna fanns på den tiden.

Slussarna på Rhône är stora. Écluse Bolène är 23m hög och 200m lång.

Vi närmar oss nu medelhavet och det börjar dyka upp enstaka sjöfåglar. Påmastning är bokad med varvet i Port Napoleon och om vår tyska transportfirma gör vad de lovat kan vi segla om bara några dagar. 

Värmebölja i Frankrike. Längtar till havet.

Franska smala kanaler

Så har vi så äntligen nått Frankrike. När vi checkade in vid gränsen fick vi veta att det på grund av det varma vädret var för lite vatten i canal de la Meuse i höjd med Verdun. Vattendjupet är bara 1.6m. Vi blir tvungna att gå en omväg via Canal des Ardennes och ner genom Champagne. A börjar direkt planera inköp av ädla drycker medan J för sitt inre ser skeppskassan smälta ihop som glass en sommardag. 

Man är väl förberedd på högvatten i Meuse. Stolparna till flytnryggorna klara några meters översvämmning.

Kanalerna har blivit smalare och den kommersiella trafiken nästan obefintlig. Även fritidsbåtarna är få så här års så vi slussar nästan alltid ensamma. Om tyskarna älskade att bygga broar och holländarna linfärjor så verkar fransoserna anse att 1km är ett lagom avstånd mellan slussar. Många slussar blir det… det betyder att de inte kan vara bemannade. Vi har fått en fjärrkontroll som vi använder för att aktivera slussen när vi närmar oss. När man kört in startar man systemet med en spak, portarna stängs, slussen fylls och portarna öppnas igen.

Manöverdon för slussar. Den blå startar slussningen och den röda är nödstopp.

Kanalerna är smala och grunda. Ekolodet visar mellan 1.9 och 2.3m hela tiden. Det är i mitten av kanalen. När vi skall hitta natthamn får vi börja tidigt och prova tills vi hittar någon kaj som är djup nog. Oftast är det bara 1.5m vid kajen. En natt har vi blivit tvungna att sätta kölen i leran och dra båten så nära kanten vi kunde. Det saknades en meter så det krävdes lite gymnastiska övningar för att komma ombord. 

Vi har lyckats hitta en kaj som är djup intill.

Kanalerna är defintivt mysigare än i de stora industrikanalerna, men underhållet är inte riktigt lika bra. Vid några tillfällen har vi fått ringa på reparatör när de automatiska slussarna inte fungerade och strax efter Reims hade man plockat isär hela hydraulsystemet på en sluss och när vi kom fick reparatören handveva slussportarna och luckorna i 30 graders värme. VNF är dock snabba och vi har inte begövt vänta mer än 40 minuter.någon gång. Oftast beror felet på att någon sensor är övervuxen med gräs eller buskar. Då kör de slussen manuellt och hoppas att busken skall försvinna av sig själv.

Buskar växer i slussbassängen.

Ibland har man dragit kanalen gen en tunnel. De har hittils varit från några hundra meter till ett par kilometer. Första gången blev vi lite överraskade och fick snabbt leta fram ficklampor för att kunna se sunnelväggen.

Den nästan 2.5km långa Tunnel de Mont-de-Billy. Här var det belysning som tändes när vi körde in.

Kulturskillnader och språkförbistring

Det är ganska lätt att få sina fördomar bekräftade när man färdas genom europas länder. I Tyskland var allt välordnat, ordentligt skyltat men tungt industrialiserat. När vi kom in i Holland blev det lättsammare. Husen lite mer färggranna och folk mer pratsamma. Det var lite mer oklart vad man fick och inte fick göra. Det verkade dock inte vara någon risk att man gjorde fel och om det skulle hända var ingen skada skedd. Vid gränsen till Belgien blev allt totalt oklart. Slussarna skulle enligt ett papper öppna kl 9 och enligt ett annat kl 7. En holländare vi träffade hade väntat sedan dagen innan eftersom slussen stängde 15:45 i stället som utannonserat 19:30. Vid slussen skulle man anmäla sin båt på kontoret, men ingen viste riktigt vilka papper som krävdes. A visade upp våra förarintyg och det verkade vara ok. Båtgrannen berättade att det var olika varje år. Vi fick ett papper med fina stämplar och fel båtnamn.

Stadsfest i Huy, Belgien 

Ingen av oss pratar franska så vi var lite nervösa för att anlopa slussen på radio. J provade med samma engelska anrop som fungerat utmärkt i Holland och fick en störtflod på franska tillbaka. När vi inte omedelbart svarade kom ett irriterat ”allo, montant e avalant?” i radion. Vi rafsade frenetiskt i våra papper där vi hade franska båtglosor. Vi lyckades svara ”montant” och tydligen med acceptabelt uttal så vi fick slussa upp.

Ardennerna bjuder på regn och storslagna berg

Efter det har kommunikationen med slussarna varit varierande. Vi ropar på någit som kanske liknar franska. En del svarar inte alls på anrop, men öppnar ändå. Andra svarar med en massa franska ord och vi gissar på tonfallet om han är positiv till att vi kör in i slussen. Funkar utmärkt!

403 trappsteg upp till citadellet i Dinant, Belgien

Elefantdans på Rehn

29/5

Vi har nu bestämt oss för att gå via Holland för att slippa några dagar med motström på Rehn. Vi går därför in i Wesel-Datteln-Kanal för att komma ut i floden. Det är en av tysklands nest trafikerade kanaler med 20000 slussningar på ett år. Vi har tur och har nästan bara mötande trafik. Det betyder att vi får slussa ensamma och slussarna är snabbt klara för oss.

När vi närmar oss Rehn förstår vi varför alla pratat om hur mycket trafk det är. Det vi upplevt hittils är en västanfläkt i jämförelse med flodtrafiken.

Vår plotter när vi väntar vid sista slussen innan Rehn. Det gröna är vår färdväg och man ser alla båtar på Rehn franför oss.
Väl ute på floden förstår vi vad skepparen på Beata menade när han berättade om de stora båtarna. Vi möter pushers med tre pråmar i rad och tre i bredd framför sig. Varje pråm är knappt 100m lång och 11.5m bred. Dessa far fram i medströmmen och lyckas undvika all mötande trafik. Vi har fullt upp med att parera strömvirvlarna.

30/5-2/6

Efter en övernattning i gästhamnen i Emmerich, som varmt kan rekommenderas, går vi in i Maas.  

Det är dags för oljebyte

Maas är betydligt lugnare och vi slappnar av igen. Vi försöker prata engelska med slussarna på VHF:en. En del svarar på engelska, andra på holländska. Vi gissar vad de menar och de skriker inte på oss.

Vi når Maastricht och lägger oss vid en fin gästhamn, ganska centralt. Staden är full av restauranter och verkar ha ett livligt uteliv. Kanske en effekt av att var universitetsstad med många utländska studenter. Det märks att holland är ett cykelland. Bilar stannar när man kommer på cykel och det är cykelbanor överallt.

Horder av Tyskar

25/5
Kristi Himmerlsfärd och vi skall avverka sist biten av Elbe-Seitenkanal för att nå Mittellandkanal. Längs kanalen ser vi grupper av tyskar, oftast på cykel, och alltid med en öl i handen. En del sitter på kanalkanten, men de flesta verkar förflytta sig planlöst under ett livligt stojande. Efter ett tag förändras folklivet och det bli mer horder av unga tyska män. De har dragkärror med öl och ofta en grill. En del har stora musikanläggningar som pumpar ut tysk industrirock. För att driva dem har de små elverk på kärran. Ett gäng hade placerat sig under en bred motorvägsbro vilket gav en mäktig akustisk upplevelse när basen vridits upp till max. De flest verkar vara på mycket gott humör och tjoar glatt till oss andra förbipasserande, både på och bredvid kanalen. När vi kommer ut på Mittelandkanal ökar trafiken märkbart. Här är det betydligt fler fritidsbåtar och en strid ström med flodpråmar, kanalen är äldre och kanalkanten är mer beväxt, vilket ger ett skönt lä för den svala vinden.

Tysk hord under motorvägsbron

Vi upptäckte en inte helt angenäm odör från kölsvinet och känner att vi behöver en eftermiddag för lite båtvård. Efter ungefär 10km tar vi av på Stichkanal Saltzgitter som leder ner till Yachthafen Heidanger. Enligt skylten skall hamnen vara 2m djup så vi smyger in under den låga och smala bron som utgör hamninloppet. Det visar sig vara minst 2.5 i hamnen så vi hittar utan problem en bryggplats. Hamnavgiften är €15 som betala i restaurangen på båtklubben och vi får veta att duschen kostar €1 som i nästan alla andra gästhamnar, men de har åtminstone gratis toa. En tysk hord har förskansat sig på andra sidan hamnbassängen, men de var relativt stillsamma. Efter några timmar skingrade de sig och lugnet lägrade sig över hamnen. Dags att göra något åt kölsvinet. När vi lyfter undan bordet i salongen och öppnat ner till kölsvinet kunde vi konstatera att det stod några lite slagvatten där. Efter en månad och den senaste veckans värme har det jäst lite och det luktar inte smultronland! Töm ur, torka av och fram med A’s specialblandning av ättika och diskmedel för att förhindra fortsatt tillväxt. Vi firade genom att äta på hamnens restaurang som var utmärkt. A fick vit sparris och ögonen lyste lyckligt.

26/5

Idag sover de germanska horderna ruset av sig och det är lugnt på kanalbanken. Vi startar redan kvart över sju och äter frukost på vägen. Under natten ha batterierna laddat ur sig och kylen har stannat. Det är andra gången det händer trots att vi kör motor hela dagen så batterierna är fulladdade på kvällen. Vi misstänkte de redan i höstas, men på grund av snålhet har vi inte bytt ut dem. I stället blir det kris när maten börjar bli dålig i den 25-gradiga sommarvärmen. Vi skall passera Hannover under dagen och det visar sig att det ligger en båtaffär bara någon kilometer fån Slussen. Vi stannar efter nedslussningen och J cyklar iväg till Wassersport-Centrale. De hade tyvärr inga batterier som passade i batteriladdning, men det var stiltje i butiken. Horderna sov väl fortfarande. Vi kastade in cykeln i den stora skåpbilen och körde över till hans leverantör. De lyckades efter lite letande och upprepade förklaringar att jag inte ville ha startabatterier utan förbrukningsbatterier hitta tre som passade. Dessa levererades till kajen och monterades snabbt in i båten och de gamla tog butiksägaren hand om.

På väg ut ur Slussen i Hanover

Den fortsatta färden gick genom omväxlande industri- och jordbrukslandskap. Gårdar avlöser kolkraftverk och 100m höga slagghögar.
27/5

Vi bestämmer oss för ett lunch-stopp i Bad-Essen. Det är en mysig liten stad med en fantastisk glassbar. Vi bunkrar lite färskvaror och hittar en diverseaffär där vi köper lite fler USB-laddare, ståltråd och en mirakelduk.

Italiensk glass i Bad-Essen

På kvällen tittar skepparen på flodpråmen Beata förbi och vi pratar om hur det är att arbeta på kanalerna, vart vi skall åka och olika alternativa rutter till Frankrike. Det lutar allt mer åt alternativet Holland-Belgien i stället för Mosel på grund av strömmen i Rehn. Det blir många fler slussar, men att jobba sig mot 4knops ström när båten maxar 6knop i fyra dagar känns inte lockande.

28/5

Vi startar strax efter Beata, men kommer ikapp efter en timme. Då har dessutom en annan pråm kommit ikapp oss så de blir lite trafikstockning när vi skall köra om och samtidigt undvika mötande trafik.  Att köra om en flodpråm är lite speciellt. När man är midskepps möts man av en kraftig motström och uppförsbacke när 1000 kubikmeter vatten skall passera mellan pråmen och kanalbanken. Det gör att man måste klara minst 3-4 knops högre fart än pråmen för att inte bli hängande bredvid. Skepparn på Beata är vänlig och sänker farten så vi kommer förbi.

J försöker passera Beata i åskregnet

Det blir en lång dag där vi ibland måste kryssa mellan badande ungdomar som helt verkar sakna självbevarelsedrift. Efter Münster blir det plötsligt ont om tilläggningsplatser så vi hittar inget förrän halv sju. Då åker den nya grillen blixtsnabbt fram och två pizzor tillreds. När vi ätit färdigt glider Beata in på kajen framför oss och vi pratar en stund till med skepparen. 

Beata i solnedgången

In i kanalerna

23/5
Nu börjar kanalresan på riktigt. Efter en kort färd på Trave kom vi in i Elbe-Lübeck-kanal. En ganska smal och glest trafikerad kanal som slingar sig genom landskapet. Fem slussar passerar vi på vägen till Lauenburg vid Elbe. Vid den första ligger det redan en tysk motorbåt med tre äldre gentlemän som vi pratar med i väntan på att slussen skall bli klar. De har hemmahamn i Lauenburg. Vi får en  massa bra information om hur man skall göra på kanalerna. Bland annat är det väldigt viktigt att inte köra för fort. 10 km/h gäller på denna kanal och vi får ett papper där det står angivet hur många minuter det skall ta mellan slussarna. Slussvakterna klockar båtarna och kommer man för tidigt får man böter. Det är inte mycket annan trafik i kanalen och det är bara vi två i slussarna.
Strax innan Lauenburg kommer ett åskväder över oss och vi blir genomblöta. Vi är trötta och kalla så när vi ser ett rött ljus vid en bro stannar vi och väntar. När tyskarna glatt kör förbi kollar vi en extra gång och ser att ljuset gäller järnvägen som går bredvid kanalen. Tyskarna undrade nog vad vi höll på med.
Trötta blöta och kalla hittar vi natthamn i Lauenburg. Vi tar en cykeltur i Altstadt som visar sig vara en riktig pärla. Kullerstensgator med hus från 1600-talet som hade bibelcitat ingraverade i vindskivorna och trånga gränder.

Tyska gentlemän förklarar kanalregler för J

Lummigt på Elbe-Lübeck-Kanal


24/5
Vi går nu en kort sträcka på Elbe, bara 3km. Därefter går vi in i Elbe-Seitenkanal. Framför oss på Elbe har vi en 80m lång flodpråm som också skall in i kanalen. Pråmskepparen lyckas få runt ekipaget trots 2knops medström, 8m/s motvind och en sväng på 120 grader. Riktigt imponerande!
Elber-Seitenkanal är en ganska nybyggd industrikanal med långa raka sträckor och få platser att stanna. Trafiken är intensivare och pråmekipagen större. Vi såg några med två 50m långa pråmar kopplade framför en vanlig 80m lastpråm. Det var stadigt surrade med stålvajer och bildade ett nästan 200m långt och 8m brett fartyg.

img_6112
Dubbelekipage med begränsad sikt framåt. Radar används även dagtid i god sikt!

I kanalen finns ett fartygshiss (Hebewerk) och en sluss. Vid Hebewerk Lünenburg kör man in i en bassäng och sedan lyfts hela bassängen upp till övre nivån. Det går fort och man slipper turbulensen i vattnet som vanliga slussar alltid har. Tysk ingenjörskonst när den är som bäst.

img_6089
Hiss för båtar
img_6090
Inne i hissbassängen

I slussen vid Uelzen är lyfthöjden 23m. Även här har tyska ingenjörer varit framme. Hissen har flytpollare som gör att man kan göra fast och sedan åker pollaren med upp när vattnet stiger.
Vi hade planerat natthamn innan slussen i Uelzen, men Sportbothafen är inte gjord för segelbåtar och djupet var bara 1,5m. Efter lite letande hittade vi en annan gästhamn längre fram, men för säkerhets skull kollade A deras hemsida. Vattendjup 1,2-1,3m… Hittils hade kanalen enbart varit ett långt dike kantat med grov sten som inte inbjöd till förtöjning, men bara en liten bit efter slussen dök det upp en Liegeplatz. Där övernattar pråmarna och det finns ofta en liten sträcka i ena änden på kajen som ör avsedd för fritidsbåtar. Vi har nu börjat tillämpa Kuba-principen, när det finns något att få tag på – köp. Därför fick det bli natthamn vid en pråmkaj.
Valet av natthamn visade sig vara ett lyckokast. Vi tog en cykeltur till närmaste by, Bad Bodenteisch, som bara var någon km bort. Ett trevligt samhälle med en medeltida borg, kurbrunn och en fin stadspark med en sjö.
A hittade dessutom ett vin från en vingård som heter Meyer i affären. Hon letar nu för fullt efter var vi skall stanna för att kunna besöka vingården.

 

Nu är vi på väg

Efter två intensiva veckor i båten har vi nu lämnat Oxelösund och påbörjat vår resa. Veckan har varit kall och blåsig så värmefläkten har gått på max inne i båten.

20170505_184716-2När vi sjösatte trodde vi att vi nästan var klara. Det var vi inte… På listan var då, förutom det man alltid måste göra efter sjösättning, nytt kutterstag med rullsystem, montera 2x100W solpaneler, installera AIS, byta ankare och ankarkätting, byta toapump, montera nytt gasolkök, bunkra mat, packa personliga tillhörigheter i huset så det kunde hyras ut, packa kläder och annat vi vill ha med oss i båten, fixa fenderplankor, städa hela båten innan allt packas in. Jag är lite tidsoptimist och underskattade tiden för en del arbete ganska rejält.

20170430_174355-1Att montera kutterstag med rulle var relativt lätt när vi ser tillbaka på det, men vi hade aldrig gjort det förut och innan man sätter vinkelkapen i förstagsvajern vill åtminstone jag mäta en extra gång. Först upp i masten för att fästa den okapade förstagsvajern, ner igen och mäta ut rätt plats att kapa så vantskruven skulle passa. Upp igen för att ta ner vajern och kapa den. Montera ändstycket på den kapade änden. Segelmakaren hade förmanat oss att vara noggranna när vi fördelade kardelerna i konan så de kom jämnt. Det visade sig fungera utmärkt och det gick att dra den nästa ända in med hjälp av två rejäla skiftnycklar. Nästa ångestfyllda moment var att kapa profilen till rätt längd. Mätning enligt monteringsanvisningen, dubbelkolla och mät igen för säkerhets skull. Det tar tid når man inte har rutin. Resten av monteringen var bara att skuva ihop alla delar enligt ritningen. Ytterligare en resa upp i masten för att montera den färdiga profilen. Nu börjar det kännas ganska bekvämt att dingla i båtsmansstolen. Bra övning för när man måste göra det på öppet hav. Anna fick vinscha upp mig så hon fick ett rejält biceps-pass alldeles gratis.

20170511_171735Köket blev också lite värre än planerat. Vi hade tidigare ett ENO-kök med två lågor. Enligt beskrivningen på det nya ENO-köket skulle det ha samma mått och i princip vara utbytbart med äldre modeller. Perfekt tänkte vi, då är det bara att lyfta ut det gamla och lyfta in det nya. Så är det säkert på en del båtar, men vi har en hävarm som spisen sitter på så man kan lyfta fram den en bit. Den kommer då lite högre och kan svänga fritt när båten lutar. I bakfällt läge vilar den på sina fötter och står still. Jag hade precis samma konstruktion på gamla båten så jag inbillade mig att det var någon form av standard för ENO-spisar. Det visade det sig inte vara efter telefonsamtal till Thermoprodukter. På spisen sitter i stället en liten knopp och skall passa i ett bleck och göra att spisen kan svänga fritt. Det gick dock att att montera av fästena i den gamla spisen, men att få fast dem på den nya var lite svårare. Tillverkaren har övergivit metoden att skruva fast detaljer för att i stället nita fast dem. Fästena på den nya spisen gick alltså inte att skruva av utan krävde att man borrade bort dem. Jag fick gräva djupt i kunskapslagren och plocka fram maskinpraktiken från 4-årig teknisk linje på gymnasiet. Som mjukvarutekniker har jag haft begränsad övning i plåtarbeten. Det gick att få dem på plats och spisen gungar så fint när man fällt fram bygeln.

20170511_171925Tidigare ägare av båten har förmodligen haft andra antennlösningar för VHF i masten så nu går det två (identiska) antennkablar ner till mastfoten. I båten ligger det kvar antennkablage som går till en TV-mottagare och en antennkabel som inte används alls förutom den riktiga VHF-kabeln. Alla kablar är lika grå och har samma kontaktdon. Det gör det lite trickig att koppla rätt. Efter att ha provat några varianter lyckade vi få in MSI Sweden när de läser ut navigationsvarningar. Ganska dålig mottagning, men prov med den handhållna VHF:en indikerade att det var rätt kopplat. Till antennen är också en splitter till vanlig rundradio kopplad. Vi har dock aldrig fått speciellt bra mottagning på vanlig radio så jag har misstänkt att det är något skumt med antenninstallationen. Så dags att koppla in den nya AIS-transceivern. Det betyder ytterligare en splitter. Vi har köpt en aktiv splitter med strömförsörjning som enligt databladet skall ha 0db förlust. Installationen av AIS och splitter gick helt smärtfritt och det började dyka upp AIS-mål på plottern. Nöjd med ett väl utfört arbete programmerade jag in båtdata i AIS-stationen så den skulle börja sända position. Efter några minuters väntan tändes den röda lampan för fel och plottern börja spotta ur sig fellarm om att AIS inte kunde sända. Raymarines programmeringsverktyg är ganska bra och innehåller också en diagnostik-del. Där visas bland annat SWR. Den indikerade 10:1 viket betyder att 90% av utsänd effekt studsar tillbaka till sändaren i stället för att gå ut ur antennen, optimalt förhållande är 1:1. Något är allvarligt fel i antennsystemet. Efter att ha kopplat förbi alla splitters och satt antennen direkt i AIS:en, fått SWR på 1.1:1 och sedan kopplat tillbaka en enhet i taget visade det sig vara splittern till rundradio som var boven. Vi får klara oss utan Mix Megapol.

imageDags att lasta allt i båten. Vi hyrde ett skåpsläp på Shell och fyllde det ned flyttlådor, segelsäckar, livflotte, jolle och en hel del annat. Det såg ut att vara helt omöjligt att få in allt i båten, men det gick, Det tog fem dagar att få så pass ordning att man inte behöver hoppa över väskor vart man än skall, men nu är det mesta undanstuvat. Varje skrymsle i båten är utnyttjat. En del är ju sådant vi vet att vi inte behöver på några månader, så det packas på svåråtkomliga ställen. Det finns ett skrymsle bakom dieseltanken under Annas koj, där ligger nu alla dieselfilter.

imageDet har varit mycket jobb, men vi har fått god hjälp av Annas föräldrar och familjen Eliasson/Eriksson som bjudit på god mat och bastu.

imageVi har hela tiden haft 10 maj som avseglingsdatum. Ett par dagar innan såg det inte ut som om vi skulle komma iväg som planerat, men en enorm slutspurt har gjort att vi nu släppt förtöjningarna. På sidan Vår rutt finns en länk till en sida där ni kan se var vi är.