Paus

J har känt sig hängig en längre tid och när det inte gick över sökte vi vård här på Teneriffa. Efter lite turer gjordes en lungröntgen som visade någon sorts ”avvikelse”. J blev inlagd och man har gjort skiktröntgen (CT) och bronkoskopi. Det mesta lutar just nu åt lymfom.

Vi är därför tvungna att ta en paus i vår färd och åka hem till Sverige för vård. Det viktigaste har fallit på plats. Vi har kontakt med en läkare i Linköping som skall ta emot, båten är inbokad 6 månader på marinan och vi har bostad när vi kommer hem.

A har fått jobba hårt den senaste tiden för att ordna allt det praktiska samtidigt som hon har varit på dagliga besök hos J.

Nu får vi se vad det blir för behandling och när vi kan återuppta vår resa. Vi skall till Västindien!

Turistat på Lanzarote och Gran Canaria 

Vi hyrde bil för att urforska Lanzarote. Första stoppet blev vulkanen Timanfaya. I dag är området runt vulkanen en nationalpark, sista utbrottet var 1824 och det förändrade landskapet och stora delar av ön täcktes av lava och aska. Det känns som om man är på en annan planet. Det svart/bruna landskapet som breder ut sig känns hårt och kantigt man ändå så levande – det fascinerar och vi blir tagna av det annorlunda landskapet. När kan kommit in i parken åker man en busstur runt i området, då får man verkligen se de olika skiftningarna som finns i lavan. I parken kan man besöka restaurangen Devils grill, där man lagar mat på värmen från vulkanen.

Lava grillen på Devils grill.
Arkitekten och konstnären Cesar Manrique (1991-1992) har ritat restaurangen i parken men på ön finns det många fler spännande platser han har gjort. Vi besökte Jameos del Agua som ligger inne i en vulkanisk tunnel. Trots att det byggdes 1966-1968 känns det modernt, allt utom utställningen som nu skulle byggas om.

Jameos del Agua

De sista nätterna spenderade vi på södra Lanzarote vid Papagayo beach, det var gungigt men det bjöd på vackra vyer, sköna bad och en underbar solnedgång.

Runda berg och fina stränder vid Papagayo beach.

Sedan blev det nattsegling till Gran Canaria, med jagande delfiner, regn, dåligt med sömn, mareld och meteoritregn.

På Gran Canria låg vi utanför Pasito Blanco, där vi träffade på segelbåten Sea Wind (syseawind.blogspot.se). Det blev en busstur till Palma där vi besökte båtaffäter och ett museum kring Christoffer Columbus resor.

Museet kring Christoffer Columbus.
Test an nya fenor.
J lagar seglet, när vi gjorde ett lunch stopp på väg mot Teneriffa såg vi att en travare gått sönder.
Johans morfars segelhanske fungerar fortfarande utmärkt.

Ljus i mörkret

8 oktober lämnar vi Gibraltar för att segla till Kanarieöarna. Besättningen är utökad med Gustaf, Johans kollega. Datumet är valt dels för att det är nästan fullmåne så vi inte får kolmörker de första nätterna och dels för att tidvattnet är så att vi har medström ut på förmiddagen. Det betyder att vi kan ge oss av på morgonen och klara det hårt trafikerade Gibraltarsundet i dagsljus.

Vi har tur med vinden och det blåser ostan, 15m/s. På väg ut lägger vi oss när norra kusten för att få bästa medströmmen. Det syns en tydlig gräns i vattnet där strömmen går inåt mitt i sundet och vi forsar förbi en båt som går längre ut. Strömmen gör sjön kort hög och brant så det känns skönt när vi kommer ut ur tidvattenströmmen och kan vända söderut.

Med spirade segel på Atlanten
A har förberett massor med mat i vakuumpåsar för att matlagningen inte skall bli ett problem. Vi njuter av köttfärssås, taikycklinggryta, biff stroganoff, coq au vin. G är mäkta imponerad medan J blivit van vid god mat ombord och tycker detta är normalt.
Full fart i byssan
Då vi inte gjort längre seglingar än 24h tidigare var vaktschema en stor fundering. Vi övervägde 3- och 4-timmarspass, med och utan överlappning vid vaktbyte. Det slutade med att vi hade 3-timmarsvakter från kl 9 på kvällen till 9 på morgonen. På dagen var alla mer eller mindre vakna och vi hade inget organiserat schema. Det fungerade bra, men den som började kl 12 fick två tretimmarsperider med sömn. A tyckte det fungerade, hon vaknar ändå mitt i natten i vanliga fall.

Eftermiddags snacks
Predict Wind hade producerat ett förslag på weather routing som vi försökte följa. Vi uppdaterade varje kväll via sattellittelefonen och prognosen förändrades en del under resan. Dessutom skulle vi se till att hålla oss en bra bit från marockanska kusten. Vi hade hört om stora mängder fiskebåtar med varierande grad av lanternor och det ville vi undvika. Vi höll oss minst 50M från kusten och förväntade oss inga problem. Natt tre hojtar G till för att väcka J. Han har sett en massa blixtljus på vattnet. Det var kolmörkt ute och då kan ögonen få för sig att se saker som inte finns. Efter en del spanande i kikare identifierade vi det som ett flytande fisknät. Vi höll stort avstånd och tog oss förbi utan missöden.

Natten efter stod J vid rodret när det dök upp blixtljus runt om. Två stora lastfartyg verkade köra rätt igenom och vi höll ut mot öppet hav för att komma runt. När A kom upp för att lösa av började vi misstänka att vi valt fel väg. Det var vita ljus på båda sidor om båten och vi såg sökarljus från en fiskebåt mitt i gyttret. Efter en kort stund kom fiskebåten mot oss med bra fart och satte strålkastaren på oss. Det var en liten öppen båt med två marockaner i. Efter lite gestikulerande började de leda oss runt i labyrinten och vi kom ut på fritt vatten.

Äntligen testar vi genackern
Nu är det inte bara marockaner som kan fiska. Vi skickade i en rev och plötsligt fick vi napp. En fin gulgrön Mai-mai hade fastnat på kroken. Den fileades och stektes i smör. Fantastiskt gott!

Mai-Mai, mycket god fisk
Lunch, stekt Mai-Mai med kall sås.
I gryningen efter fem dagar såg vi ljus från land dyka upp framför oss. Vår plan var att lägga oss på Graciosa norr om Lanzarote, men när vi anropade hamnen på VHF hade de ingen plats.

Sundet mellan Lanzarote och Graciosa är en så kallad accelerationszon. Det betyder att vinden pressas ihop mellan de höga bergen och ökar i hastighet. När vi närmade oss land var vinden kring 7m/s, men i sundet mellan öarna var det 10-12 med byar på 20m/s.

Vi funderade en stund på att ankra i viken väster om hamnen men på grund av den kraftiga vinden valde vi i stället att segla söderut längs Lanzarote till Arrecife.

Trötta, men nöjda förtöjde vi i hamnen som till A:s stora glädje hade finger pontoons.

Vi har lite jobb med båten efter resan. Bland annat upptäckte vi att VHF-antennen satt löst. Vi har också sporadiskt haft dålig mottagning och radarn stör AIS-mottagaren. Nägot är fel i antennkontakten. Det får bli en resa upp i masten för att åtgärda.

Världens ände

Gibraltar, enligt romarna Herkules pelare med inskriptionen non plus ultra (bortom detta, ingenting), är ett litet England mitt i sydeuropa. Man handlar med brittiska pund, är inte med i Schengen och mataffärerna är tydligt brittiska. Man har till och med brittiskt klimat. Vid ostlig vind bildas ett moln över gibraltarklippan som ger ett gråtrist fuktigt och kyligt väder. Mycket londonkänsla! På andra sidan viken lyser solen på spanjorerna.

För långseglare är det ett bra stopp för att bunkra. De har ingen moms och dieseln är helt skattefri. Vi betalade strax under 5kr litern.

Gibraltarklippan är också ett stort turistmål med tusentals besökare per år. Mest kända är nog aporna (makaker) som bor uppe på berget. De är kända för att snappa åt sig mat från oförsiktiga turister.

Vår båtgranne blev vittne till dett när han satt på topprestaurangen och en gäst lämnade dörren öppen lite för länge. En apa slank in, rusade till disken och fyllde famnen mes chipspåsar. Han hade lite svårt att få upp dörren då armarna var upptagna med godsakerna så han sparkade helt sonika till den och smet ur igen.

Berget rymmer också en hel del militär historia. Man kan besöka tunnelsystemet i berget som byggts sedan Nelson bekrigade spanjorerna.

Marinan var ingen höjdare. Personalen var ganska ointresserad av gästerna, wifi fungerade inte och vatten och el kostade extra. La Linea på spanska sida är förmodligare ett trevligare alternativ.

J rekar riggen innan avfärd.
De sista förberedelserna för överfarten till Lanzarote är i full gång. Vi hade hoppats hinna byta batterier, men de är försenade på grund av något pappersstrul. Tillskott till besättningen, Gustaf, kommer med flyg dagen innan avfärd och väderprognosen ser bra ut.

Utsikten från sittbrunnen. Tittar man åt andra hållet ser man landningsbanan.
Hamnkontoret.
Kanalbullensdag firade vi i Gibraltar
Landningsbanan är granne med gästhamnen, ska man till Spanien, flygplatsen eller affären går man helt sonika över landningsbanan.

Maratondag i Sevilla

Katedralen i Sevilla
Vi hade 4 timmar med buss från Gibraltar till Sevilla. Det var vi och de som började jobbet tidigt som passerade gräsen mellan Spanien och Gibraltar kl 07.00. Sevilla bjöd på värme, 33 härliga grader. Vi gillar morbidturism, så första besöket blev Katedralen, som är den största gotiska katedralen i värden. Det var en lång kö för att komma in och det kostade €9. Vi var här för att se Christoffer Columbus grav. J ville gärna att bloggens byline skulle vara ”I Columbus kölvattten”, vilket informationschefen inte samtyckte till, men nu skulle det ju kunna kännas aktuellt, så Kaptenen kanske får som han vill. Vi gick även upp i klocktornet La Giralda, som en gång i tiden var en minaret.

J vid Columbus grav.
Klocktornet La Giralda
Vi besökte också Alcazar, som en tidigare var ett moriskt fort innan det blev ett kungligt palats. Rummen är många och parken full av gångar och fontäner och en häcklabyrint.

Alcazar
Metropol Parasol är en mycket modernare skapelse. Med sina 28 meter får man även här en fin utsikt över staden. Det närmsta vi kommit en kantarell i år!

Vi avslutade dagen vid Plaza de Espania som byggdes 1929 inför en utställning. Vid kl 01.00 kröp vi till kojs, riktigt nöjda med dagen.

Hello Africa! 


Vi har seglat till Afrika! Visst låter det helt overkligt! Vi gick i från Duquesa, i Spanien, efter frukost, med 35M framför oss. Ju närmre vi kom Gibraltar ju konstigare blev sjön. Det var vind från ett håll och ström från ett annat, kort och guppig sjö. Men vi hade flyt när vi korsade sundet och behövde inte göra någon manöver för att inte köra på någon av alla de fartyg som passerar igenom sundet. Vinden ökade och när vi skulle in genom pirarmarna i Ceuta, så friskade det i rejält.

Herkules välkomnade oss till staden
Ceuta är en stad som ligger i den Spanska enklaven på den nordafrikanska Medelhavsidan, granne med Marocko. Det är en stad med många vackra hus och mycket skulpturer. Även om det är en Spansk enklav så hade staden mycket mer afrikanska influenser, mat, kläder mm. I gästhamnen, marina Hercules, fanns bara en toa/dusch, så det blev ofta lång kö. De skulle även behövt jobba sin miljöprofil, det var mycket diesel på vattnet.


Ceuta erbjuder också bra shopping, mycket modekläder, fina designer märken och så bra sportaffär. A har länge letat efter att par bra fenor, det hittade vi. J har nu en tunn våtdräkt och det bästa av allt, vi har köpt ett nytt fiskedrag, så att vi nu kan fiska stora fiskar. 

Lokalbuss till Ronda

Vi var uppe i ottan för att hinna med den första bussen till Ronda. 15 minuter efter annonserad avgångstid kom den. Det var en fin bussresa upp i bergen som skulle ta 1 timme och 45 minuter, vi var bara 30 minuter sena. Vi hade inte läst på vad man skulle göra, vi visste bara att det var en stad som hade en vacker bro över en ravin. A har en tendens att alltid vilja kissa när man kommer fram, så även denna gång. Vilken tur att det var så! På toaletten fick man betala € 0,6, till den lille mannen, men  då fick man också hand tips på vad man skulle se i staden, som han ringade in på en karta vilket gott värdskap. Nu hade vi fått all info vi behövde.

Vi besökte tjusfäktningsarenan, den äldsta i Spanien.

Vackra målningar på tjurfäktningsarenan

Det blev en Paella till lunch innan vi besökte bron och gick ner i ravinen för att få se bron underifrån.


Att åka lokalbuss var kul, det är så roligt att se hur resenärerna beter sig. Det visade sig att det var ryssar och svenskar som var mycket noga med sina sittplatser, så när bussen var full fick flera flytta om, då de inte kunde tänk sig att sitta någon annan stans än vad som stod på biljetten.

I övrigt så har vi nu besökt många av turistorter längs solkusten. I Fengurola blandades turitkvartern med ett vanligt samhälle. I Esteponas gamla kvarter har man blomkrukor på fasaderna, olika färger för olika gator. I Duquesa är det mest britter, här kan de känna sig hemma med fish and chips och allt.

Nu blir det Afrika ett par dagar! 

Honom ska jag ha!

Ibland är det lite motvind när man seglar

Benalmadena

Vi har fått kommentarer hemifrån att vi bara skriver om allt kul vi gör. ”Är det aldrig jobbigt?”

Jo, det är klart att vi inte bara glassar runt. Seglingen från Caleta de Velez till Benalmadena bjöd på 15m/s rätt i nosen. Med revad stor och lilla focken kryssade vi mot grov sjö. Vi hade medström som hjälpte oss, men samtidigt gjorde vågorna branta och höga. Vi siktade på Fuengirola, men tvingades gå in i Benalmadena när vinden och sjön ökade ytterligare.

Benalmadena är en ganska absurd hamn där man ligger i kanaler mellan stora lägenhetshotell och med turistshopperna några få meter från båten. Vi stannade bara en natt…

Mycket tid går åt till att fixa småsaker på båten. Allt blir saltigt och fuktigt vilket gör att allt rostar. Det finns inget som är rostfritt!

Det är alltid något som måste fixas. Häromdagen drog vi om vattenintaget till watermakern. Den sög luft när vi fick lite motsjö. Nu tar vi in vattnet under pentryt i stället för strax framför masten. Förhoppningsvis skall det fixa problemet.

Nästa stora projekt är att montera in en ny VHF-radio. Den vi har nu är nästan 20 år gammal och saknar en del moderna funktioner som DSC. Vi vill också kunna använda den i sittbrunnen och inte bara vid navigationsbordet. Det kommer att bli en del pillig kabeldragning.

Men vi skall inte klaga. När vi lämnade Benalmadena och gick till Estepona seglade vi genom stora flockar med delfiner som glatt jagade fisk i fiskeförbudszonen. Det var säkert uppåt 100 individer.

Högt över bergen

Vi har hyrt bil igen. Sierra Nevada och Alpjurras bjöd på vidunderliga vyer, mysiga vitmålade byar och som vanligt när vi är ute och kör, slingriga vägar. Vi tycker att kul att åka nya vägar, så vi brukar knappa in dit vi ska i telefonen och så kör vi efter vad den föreslår. Vid ett tillfälle kom vi längre och längre in i nationalparken Sierra Nevada, vägarna blev smalare och smalare. Tack och lov dök det upp en annan bil, som talade om att vi var påväg åt helt fel håll.


Det ligger flera byar uppe i bergen, som högst var vi uppe på 1,476 meter över havet i byn Trevélez som är den högst belägna byn i Spanien.

I byarna säljs det lufttorkad skinka och vi köpte med oss en bit av, Rolls roycen, pata negra.


Vi firade att vi varit i väg i 4 månader med att åka till Granada och bo på hotell. Kravet för hotellet var att det skulle ligga centralt och ha wifi. Vi ägnade siestan åt att uppdatera våra telefoner och padddor.


Grenada är en mysig stad att gå runt i, många trånga gator och vackra hus. Tack vare Trip Advisor hittade vi en liten familjägd tapasbar, härlig stämning, bra service av Jesus Martinez Gonsales och riktigt bra mat, A var extas.


Vi avslutade besöket i Granada med att besöka Alhambra. Vi var uppe med tuppen, det var svalt och skönt ute, 22 grader. Vi började med att se Generalife som var den Nasridiska sultanen sommarpalats, byggt 1302-1309. Eftersom att vi var så tidiga fick vi nästan parken för oss själva.




Alhambara är ett borg- och palatsområde som började byggas på 1250-talet och är idag tillsammans med Generalife med på världsarvslistan. Det blev en riktigt härlig dag.



Kultur och natur 

Cartagena är en trygg och säker hamn på Spaniens syd östra kust.  Här sägs det ha bott människor sedan år 228 f.Kr. Det finns mycket historia bland annat så startade Hannibal med elefanterna sin marsch mot Rom här.  Staden  bjuder på underbar arkitektur, flera museer och många skulpturer.  Vi besökte Amfiteatern ett riktigt bra museum. Staden är verkligen värt ett besök.

Grand hotell
Återanvändning av byggmaterial

Vi gjorde en 24 timmars segling ner till Almerimar som bjöd på vacker natur, flera fina delfinmöten och flygfisk – de flög ca 10 meter i luften, riktigt kul att få se. 


​​